Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7. Lars Hiertas strid med indragningsmakten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HOFKANSLEREN I STATSRÅDET, HIERTA I AFTONBLADET. 141
»Hofkansleren börjar sitt memorial med ett slags historik öfver
Aftonbladets förflydda lif och anser som ett eluderande af tryckfrihets-
lagen, att tidningar, till namnet de samma som redan indragna, kunna,
ehuru med en liten förändring, fortfarande utan anmärkning utgifvas.
Sedän några punkter, dervid hofkansleren sjelf synes fästa mindre vigt,
blifvit förutskickade, hufvudsakligen för att bevisa den personligt smäd-
liga syftningen af bladet, uppehåller sig hofkansleren något längre vid
en artikel öfver ett konungens meddelande till norska stortinget, hvilket
tidningen funnit vara »en skrapa så god som den kan ges af en förman
till en underlydande». Hvad tidningen med anledning häraf insinuerar,
att styrelsen» (märk: —
norska styrelsen) »tillslutit örat för förnuftets
och erfarenhetens stämma, anser hofkansleren allt för himmelsskriande,
att ens böra af hofkansleren till dess våda utvecklas. Slutligen på-
pekar hofkansleren den, som orden falla, »nästan hotande ton», hvilken
tidningen i åtskilliga artiklar, särdeles i en särskildt åberopad, anslagit,
hvadan hofkansleren med fog anser sig kunna stämpla tidningen »
vådlig
för allmänna säkerheten’»; ett motiv, som här först åberopas, jemte det
ofta använda kriteriet af smädlighet.»
Den 12 september samma år indrogs Det femte Afton-
bladet; Hierta kan ej förklara anledningen och uppgifven är
den ej. »Motgångarna skola dock ingenting ändra i redaktionens
åsigter, så länge vi ännu ega förtroendet, att personer icke^
saknas, som äro nog intresserade för tillvaron af en oberoende
tryckpress för att bistå oss med sitt namn och ikläda sig det
juridiska ansvar, deraf möjligen kan följa.» Detta är ingen för-
gyllning öfver de kontraktsmässiga ansvaringarne, ty sådana hade
Hierta den dagen inga. Han måste taga sin tillflykt till den
upphörda veckoskriften Läsekabinett, en f. d. konkurrent till
hans eget Läsebibliotek (Hiertas 1832 utgifna profnummer af ett
»Läsekabinett af inhemsk och utländsk literatur» tyckes ej blifvit
följdt af flere), hvars ansvarige utgifvare var känd som mycket
musikalisk och’ något »rabulistisk». »Under titeln Läsekabinett
anmodas abonnenterne af fjerde och femte Aftonbladen att mot-
taga ersättning... till dess genom erhållet nytt tiUståndsbevis
en titel, närmare liknande den gamla, hinner återtagas.» Detta
experiment vållade emellertid Hierta en rättegång med hof-
kansleren, som fälde honom såsom boktryckare till böter, för det
han utan tillståndsbevis tryckt ett »dagblad»; i herr Schweders
»bevis» stod nämligen tydligen »veckoskrift»; men efter en två-
årig rättegång ogillade högsta domstolen hofkanslerens fordran,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
