Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7. Lars Hiertas strid med indragningsmakten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
L
HOFKANSLEREN I STATSRÅDET, HIERTA I AFTONBLADET. 151
oös enligt lag . . . »Menlösheten börjar försvinna och just den
punkten, hvilken man förut ogerna ville se eller blott någon
gång obestämdt tyckte sig liksom skönja genom ett dunkelt glas,
börjar numera af något hvar tydligt skådas såsom ansigte mot
ansigte.»
Denna gång slog gissningen fullkomligt in. Referatet inne-
håller:
»Sedan hofkansleren i förbigående anmärkt några, tvenne ut-
ländska regeringar, Ryssland och Nederland, förnärmande utlåtelser,
har han i sitt memorial nästan ordagrant intagit en artikel under namn:
Återblick på det förflutna året, deri hofkansleren finner en framkastad
supposition, att regeringen vore att anse som folkets alter ego, som
representant af dess önskningar och viljor, innehålla en ganska äfven-
tyrlig syftning, helst en sådan sats, enligt hofkansleréns tanke, stode
i uppenbar strid med grundlagens bokstaf och mening. I öfrigt vore
uti ifrågavarande artikel flere af rikets högre embetsmän personligen
angripna, hvadan hofkansleren ansåg utgifvandet af tidningen, såsom
genom de satser den predikar vådlig för allmän säkerhet samt äfven-
ledes af fortfarande smädlig egenskap, icke vidare böra tillstädjas.»
Den 2 april 1838 »föll Det fjortonde Aftonbladet för den
store skördemannens, herr advokatfiskal Fredholms lie». Det
femtonde Aftonbladet tager till orda. ♦
»Man säge hvad som helst, så är det numera ganska skönj-
bart, att indragningsmakten generar de styrande sjelfva nästan
lika mycket som tidningsredaktionerna. Nationens behof att lära
-känna något af de offentliga ärendenas behandling är redan för
stort, att icke den oberoende delen af periodiska pressen, för att
tillfredsställa det samma, skall göra hvilka ansträngningar som
helst att kunna bestå äfven i trots af de tätaste indragningar ...
Det kan således tagas för gifvet, att pressen aldrig skall sakna
ansvariga utgifvare i tillräckligt antal för att i alla fall kunna,
fastän med icke obetydlig uppoffring, fortsätta sin tillvaro. . .
Hela vinsten af dessa täta indragningar ligger^således å veder-
hörandes sida endast uti tillfället att litet harcellera och plåga
dem, mot hvilka man visserligen önskade att på något mera verk-
samt och genomgripande vis kunna ådagalägga sina tänkesätt.
Huru vida den njutning, man härvid kan erfara, i det hela upp-
väger det ofördelaktiga intryck, indragningssystemet hos allmän-
heten väcker, är svårt att afgöra .... men knappast äro tankarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
