Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8. Rabulistperioden 1836—39
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
B
i
■
ikgim»
KS?
RE
160 KABULISTPERIODEN 1886—39.
M
88
den, och att de embetsmyndigheter, som skola vaka öfver tryck-
frihetslagens upprätthållande, icke borde se igenom fingren med
ett så uppenbart gyckel, som att en fästningsfånge fortfor att utgifva
en tidning. Hierta upptog och besvarade Minervas artikel (6
mars 1837) under rubriken Kamarillan och tryckfriheten. Att |
Minerva är kamarillans organ, har ej ens genom något berikti- >
gande i Statstidningen blifvit bestridt, heter det; hennes sista
krigsrop uttrycker alltså kamarillans förhoppningar i afseende på
tryckfriheten. »Faller denna, så faller all annan frihet, och mörk- ;
Tet och kamarillan skola styra landet.» Men ännu fordras en
ny kupp af samma slag som den af 1812 för att komma derhän.
Tryckfrihetslagen stämplar icke den som »oärlig och beryktad»,
hvilken dömes för tryckfrihetsbrott eller får sin tidning indragen,
och är utgifvaren endast under svensk jurisdiktion, icke behöf-
ver han nödvändigt vistas å utgifningsorten. Vill han begagna
medredaktörer —
sådana äro kända af bevillningsförordningen —
eller utöfva sin rätt genom ombud, lägger ingen lag derför hin-
der i vägen. Men planen, för hvilken Minerva pröfvar opinio-
nen, vore att genom en liten begynnade »ordonnans» å la Polig- j
nac införa nya hinder för tryckfriheten och derigeiiom afskräcka
en och hvar att åtaga sig utgifvaransvar för en tidning, så vida
han ej hör till kamarillans eget folk. Men yttranderätten har
redan gjort ej så ringa framsteg, och osäkert vore, om svenska
folket skulle förhålla sig likgiltigt för en imitation af juliordon-
nanserna.
Efter denna artikel blef det ej vidare fråga om något hin-
der för Olander på Vaxholm att utgifva Aftonbladet genom om-
bud och medredaktörer, och det skulle, eget nog, dröja ända till
de sist förflutna åren, innan en dylik fråga kom till afgörande \
hos kungl. maj:t, som då uttalade sig på alldeles samma sätt
som Hierta 1837 om lagligheten af, att en fänglad person fort-
farande utgifver sin tidning.
Under åtalets fortgång hade Aftonbladet (9 januari 1837) i
en artikel, kallad »Den ominösa korgen eller de gamla och nya
dynastierna», omtalat den franske kronprinsens misslyckade frie-
rier och kastat en. blick på de legitima monarkernes politik mot ,
alla de dynastier, hvilka för sin tillvaro hade att tacka folksu-
veräneteten, en
princip, som de legitime icke kunna erkänna utan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
