Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8. Rabulistperioden 1836—39
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
■
11
sa
188 RABVLISTPERIODEN 1836—39.
M
W t,
g
gg
var en
följd af det kejserliga besök han fått mottaga. Rysslands
tronföljare, nu varande kejsar Alexander, gick dock helt lugnt
ikring på Stockholms gator den 21 juni, då slottet såg ut som
en
fästning och Karl XIILs torg som ett fältläger.
»Vi äro öfvertygade, skref Hierta i Aftonbladet den 21 juni, att
alla dessa försigtighetsmått äro lika så öfverflödiga, som det skulle vara
bedröfligt, om något af dem behöfde användas. Hvarje klok husfader
lär söka afhålla sig sjelf och de sina ifrån att följa den frestelse,
som alla dessa anstalter tilläfventyrs kunde gifva personer af den ar-
betande klassen att senare på aftonen efter slutade arbeten begifva sig
ut af nyfikenhet att se, hvad så utomordentliga demonstrationer kunna
innebära.» —
Den 22 fortsätter han: »Man frågar sig: dessa fönster-
rutor och denne Nerman, äro de väl värda, att hufvudstaden skall en-
samt för deras skull sättas i ett slags belägringstillstånd och det ytter-
sta äfventyras?» En insändare jemför de vid Fersens mord vidtagna
truppanordningarna med dem vid inslåendet af Nermans fönster. —
På
aftonen gjordes choque på löfmarknaden. Den 23 berättas detta. »Det
kan med skäl frågas, hvad hela Stockholms allmänhet förbrutit sig för
att exponeras på detta sätt? . . . önskar någon måhända, att folket
slutligen skall förgå sig och utöfva excesser, för att sedan låta det
bero på ett försök, hvilken som är den starkaste?» Lifgardets officerare
höra till hofvet och den högsta societeten, dess chef är den man, som
står tronen närmast. »Om man icke från detta håll kan vänta föredö-
men af moderation, hvar skall folket då söka dem?» . . . »Om några
personer i går, retade af förföljelsen, hade satt sig till motvärn mot
någon af dessa inhuggande gardistér, så hade de inför den strängaste
moralist varit oskyldiga till alla de olyckor, som deraf kunnat följa.»
Justitieombudsmannen påminnes om sin skyldighet att beifra oordningar,
framkallade af dem, hvilka i stället borde förekomma sådana, och skaffa
lagens skydd åt de arresterade, mot hvilka ingenting förekommit. »Mak-
ten» bör också lyssna till pressens omdömen; åtminstone då de som nu äro
enstämmiga, utan afseende på parti, uttrycka de oförnekligen folkets röst.
Statstidningen och Dagbladet (— polistidningen) hade emel-
lertid ingen del i de politiska bladens enhällighet —
de omta-
lade knapt händelserna, men »reflexioner» öfver dem meddelade
lika fullt den först nämda. Hon jemförde otacksamheten mot
Gustaf Vasa med otacksamheten mot Karl Johan —
hvarefter jem-
förelsen fortsattes af en insändare i Aftonbladet. Der upprepades
då, hur Gustaf Vasa på gamla dagar bad ständerna förlåta, hvad han
af mensklig svaghet felat, och hur han från den dagen uppdrog sty-
relsen åt den eljest icke älskade sonen Erik, emedan han ansåg
sig sjelf för svag att den samma leda. »Sådan var Gustaf Vasa
ii
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>