Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8. Rabulistperioden 1836—39
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
■
»KUNGSFÄRDEN.» 195 A
att beordra och instruera alla dessa vederbörande på fyra och två, af
hvilkas välförhållande länets heder vid detta tillfälle beror, och lika
många landshöfdingar, kanske ännu flere, räkna på fingrarna, för att
tälja possessionater, prester och embetsmän till ledamöter i de under-
dåniga deputationer, för hvilkas arrangerande herr landshöfdingens be-
kymmer växer i samma förhållande som antalet af de skjutsombyten,
nattläger, supeer och dejeuneer, hvilka kommit på hans partage. Fem
biskopar med ty underlydande prosterier underlätta dock betydligt
länsherrens omsorg för loyauteens uppsökande och framställande. Pastor
loci känner hvarje bonde i pastoratet och vet till punkt och pricka,
hvilken som har den bästa hästen, det prydligaste ridtyget, den för-
svarligaste embonpoint och den vackraste helgdagsdrägten, med ett ord
hvilken som i all måtto är den valbaraste sujetten för en
deputation,
vare sig till häst eller fot, vid en
grind eller i en
herrgårdssalong.
Omkring tjugu kronofogdar med vid pass sextio länsmän och hundra
femtio till två hundra fjerdingsmän och extra skjutsbud äro i full rö-
relse i bygderna och föra till ett par tusen bönder konungens befall-
ningshafvandes bud att, vid svårt ansvar
tillgörande, på ort och timme,
som
strängeliga inskärpes, infinna sig med hästar och fordon, matsäck
och foder, snyggad och munter, för att primo vänta och secundo skjutsa.
Hvem? Kungen eller sviten, kammartjenarne eller köksvagnarna? Denna
vigtiga fråga, den första, hvarmed bonden möter budet till kungsskjuts,
afgöres först och främst efter bondens och hans hästars utseende, der-
näst efter den större eller mindre ynnest, han af fogden, länsmannen
och fjerdingsmannen kan påräkna. I alla händelser måste befallningen
hörsammas. Har bonden goda hästar och pengar dertill, så spänner
han för hästarna och reser till länsmannen för att utverka hans tillå-
telse att få lega för sig. Lyckas han häri, så vänder han sig till dem,
som äro fria, och bjuder dem 1 rdr, 2 rdr, i nödfall 8 rdr för milen.
Har han ej råd dertill, så upptecknar han timmen och stället på en
lapp och sätter denna i någon springa under taket, ökar fodret för hä-
starna, att de må samla krafter, hemtar i hop tåg och reparerar vagnen,
på det ingen brist å denna må bringa honom i olycka. Sex till åtta
timmar —
fordom kunde det gå till tjugufyra —
förrän de kungliga
vagnarna anlända, infinner sig bonden vid skjutsstället och ordnas jemte
de öfriga skjutsande i en lång rad utefter landsvägen, mönstras, beor-
dras, förmanas och numreras med krita på hatten, på det han må fin-
nas väl beredd, när stunden kommer. Medan man väntar,*anlita® mat-
säcken och framför allt flaskan, och om det är mörkt och kallt och
skog finnes, uppgöras stockeldar, kring hvilka de inmönstrade fördrifva
tiden, lyssnande då och då, om ej dånet af någon vagn höres; beled-
sagas detta af ljudliga pisksmällar, så är det tid att resa på sig. En
vagn med silfverbroderade kammartjenare anländer, den skjutsskyldige
ropas ffam, fjeskar så godt. han förstår vid förspänningen och hänger
sig slutligen på, hvar han kan, anbefallande sin själ och sina hästar i
lifl
I
K®!
a
V
K
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
