Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 9. Riksdagsperioden 1840—41 och Karl Johans sista regeringsår
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
W
H
246 RIKSDAGS PERIODEN 1840 41 OCR KARD JOHANS SISTA REGERINGSÅR.
I
verkligen passera rimlighetens Rubicon, anför några strofer ur
Runebergs kritik öfver »Sveriges anor» och uppräknar derefter Be-
skows »förtjenster» särdeles försmädligt. »Hvem kan efter allt detta
undra, om den tidning, hvari herr von Beskow utgör en
spiritus .
rector, har mycket roligt åt hågkomsten af allt, som eger gemen-
skap med »Flugsmällan», och om en redaktion, som har en sådan
»filosof» ibland sig, tror sig så väl förstå, hvari det sanna modet
består, och följaktligen med särdeles förkärlek upptager tillvitelser
om feghet mot andra?»
Detta var det stora anfallet mot Beskow, onekligen skarpt
öfver höfvan, men som vedergällning för hvad Beskow skrifvit
mot Hierta —
utan att sjelf vilja synas
—
icke på långt när
ekvivalent, hvarken i ordens elakhet eller i artiklarnas talrikhet.
Att Hierta icke var någon hjelte, att han, genom att icke sjelf
stå som öfversättare, visat »låg feghet» —
detta lästes både i
Biet och i Augsburger allgemeine Zeitung, ifvern att inskärpa
detta hade också framkallat det obehagliga efterspelet till Fred-
holms komedi med namnsedeln. För öfrigt fick Hierta, som
författare af försvarsskriften i målet, af Biet veta, att —
ingen
annan än Belzebub sjelf kunnat författa en sådan skrift.
»Om religionsfriheten i Sverige» innehöll Aftonbladet den 10
november en undersökning, som snart derefter fick ny anledning
att fortsättas, under de hetsiga anfallen mot metodistpredikanten
Scott, hvartill historien om 1842 års Aftonblad skall återföra oss.
Teaterfriheten i Stockholm tog deremot i oktober 1841
ett afgörande steg framåt genom skådespelaren O. U. Torsslows
.energi. Lindebergs ansökan att få öppna en teater var, efter
månaders väntan, fortfarande oafgjord, liksom Torsslows, men
Torsslow, som förhyrt teatern i Kirsteinska huset, gaf nu helt
enkelt tillkänna: »Jag spelar».
—
»Hvad hvarken den ena stats-
makten *) eller förnuftets makt, den egna fördelens röst eller
någonting annat kunnat uträtta, det uträttade dessa båda ord»
(Aftonbladet, 13 november, der proceduren utförligen förtäljes).
Ifrån juli till oktober hade svar på Torsslows framställning ej
ingått, och icke ens en audiens hos konungen hade burit frukt.
•) Riksdagen, hvars konstitutionsutskott till och med anbefalt riksrätts-
åtal för tillstyrkande af 1837 års afslag å Lindebergs då föredragna, 1835
’Ihgifna ansökan om tillstånd att anlägga teater i Stockholm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
