Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 9. Riksdagsperioden 1840—41 och Karl Johans sista regeringsår - 10. Lars Hierta och Aftonbladet 1844—51
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SJ!5^F
260
8 SSL
LARS HIERTA OCH AFTONBLADET 1844—51.
W
E’
hagliga gräl eller »Svenska biets tal till sig sjelf» fick länge
draga till sig allmänhetens uppmärksamhet. Den 26 januari för-
mäles, att »en öfverraskande och, som man fruktar, betydelsefull
händelse utgör i dag föremålet för hela hufvudstadens uppmärk-
samhet»; den gamle kungen hade häftjgt insjuknat på sin fö-
delsedag.
Under de veckor, som förflöto, innan sjukdomen följdes af
död, beskyldes Aftonbladet att ge falska underrättelser om ko-
nungens tillstånd, hvilket vore mycket bättre, än hvad Aftonbla-
det lät påskina! Fåfäng tröst för »kamarillans» blad, hvars hätsk-
het steg, allt som det märkte slutet nalkas af den period, inom
hvilken dess tillvaro var begränsad. »Är det sant, sporde Biet,
att Aftonbladets utgifvare tar årlig tribut af vissa embetsmän
för att ej angripa dem?» »Der von England erkaufte Notar Hierta»
citerar det ur en utländsk källa, hvars upprinnelse icke torde
varit »kupan» främmande. Frölich gaf ut en
ny broschyr mot
Hierta, men ingen hade tid att läsa sådant i dagar, då bulleti-
nerna om
konungens sjukdom satte hela landet i feber.
Ändtligen, den 8 mars 1844, klockan half fyra på eftermid-
dagen var Karl XIV Johans timglas utrunnet. En notis på åtta
rader, inom svarta kanter, var allt, hvad Aftonbladet medhann,
för att redan i dagens nummer kunna gifva allmänheten den
vigtiga notisen om —
ett tidehvarfj som flytt.
10.
Lars Hierta och Aftonbladet 1844—51.
Tronskiftet helsades med oskrymtadt jubel i hela landet.
Karl Johans märkvärdiga personlighet, hans underbara öden, hans
välvilliga afsigter mot det land, som kallat honom till sin ko-
nung, framstodo med ens i klarare dager, då de icke mera skym-
des af »kamarillans» skugga, icke längre skymde »framtidens sol».
Oskar I förstod sitt folks tungomål och lynne. Han skulle främja
och icke hämma dess utveckling i enlighet med tidens kraf.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
