Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 10. Lars Hierta och Aftonbladet 1844—51
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ANFALLEN MOT HIERTA AF FOLKETS RÖST. 291
i
osläckliga törst efter njutningar och guld.» Aftonbladet skulle
framför allt utträngas och Hierta förklaras för plutokrat. Redan
i tredje numret läses, att »Aftonbladet aldrig begagnar annan
kompass än den vind, som för tillfället legat åt Guldkusten»,
och i n:r 4 säges, under rubriken Litet socialism åt herr Lars
Hierta: »Efter de begrepp, herrar kapitalister göra sig om
egande-
rätten, se vi ej något hinder för hr Hierta att, om han väl
lyckats inköpa all Sveriges jord, sedan drifva hela befolkningen
öfver hafvet.» Hiertas rikedom och elakhet mot fattigt folk
blir snart ett stående kapitel i hr Franz Sjöbergs Folkets röst,
i hvilken träsnidaren Gustaf Wahlbom först gjorde sin grafstickel
bemärkt genom stundom väl träffade porträtt, oftare groft karri-
kerande och skandalösa framställningar af personer, i synnerhet
och med förkärlek af Lars Hierta. Hätskheten mot honom i
ord och bild växte, ju mer tiden för riksdagen nalkades och
Hierta omsider bestämt sig för att i Aftonbladet understödja det
kungliga representationsförslaget. »En för detta liberal, som
hakat sig fast i sina egna intressen,» lydde underskriften under
ett träsnitt, som framstälde en vrångbild af Hierta, bunden vid
kassakista, fartyg, balar och dylikt samt med representations-
reformförslaget i handen.
De skändliga utfallen voro ick^ af den art, som kan af-
värjas med skämt, åtminstone förmådde Hierta det icke; till och
med scener ur hans hemlif drogos fram till åtlöje för krogarnas
publik. Det var icke heller så lätt att tåla förtalets ilska, när
det, för hvilket han stred och led, var något af honom så föga
uppskattadt som 1848 års kungliga reformförslag. Fruktan att
skada reformens sak hade drifvit honom in bland dess försvarare,
sedan han länge vacklat. Hiettas politiska position var
ej så
klar som förr, derför svek honom nu det goda humör, som hit-
tills låtit honom gå osårad ur tjuguåriga strider. När Folkets
röst utbasunade, att Hierta visat sig skamligt hård mot en
fattig arbeterska på Barnängens sidenfabrik, att han, millionären,
lät sin fattiga moster lida nöd; när den groft gycklande afbildade
»Svältängsherrn på promenad med sina murflar», gaf honom öm-
som räfsvans och vindthundskropp o. s. v., då hvarken ignorerade
Hierta anfallen eller skämtade öfver dem. Han blef både sorgsen
och vred, han gjorde tryckfrihetsåtal
—
mot Franz Sjöbergs
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
