Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 12. Lars Hierta i borgarståndet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
POLITISK TROSBEKÄNNELSE. REFORMFRÅGANS ÅTERUPPTAGANDE. 307
I
Med afseende på samhällets bestämmelse har denna lära måhända
af ingen tänkare blifvit på én gång så kort och omfattande framstäld
som af den engelske filosofen Bentham®), uti uttrycket: beredande af
den största möjliga trefnad och lycka åt det största möjliga’’antalet.
En undersökning, huru vida denna civilisationens fordran uppfylles
inom de flesta af de nu varande samhällena, leder emellertid snart till
den öfvertygelsen, att så väl stat som kyrka genom sina inrättningar
och lagar under århundraden föga befordrat, men oftare motverkat ett
sådant syftemål, och att, om
mensklighetens sak ostridigt raskare fram-
skridit under de sista tnansåldrarna, så återstår ojemförligt mera att
Mra i alla riktningar, än hvad hittills blifvit uträttadt, innan samhäl-
let kan sägas uppfylla sin bestämmelse.
Häri ligger en naturlig förklaringsgrund dertill, att en hvar, som
tror, att det ofvan nämda programmet: beredandet af den största möj-
liga trefnad åt det största möjliga antalet, är rättmätigt och sant krist-
ligt, nödvändigt måste sträfva för samhällsinrättningarnas förbättring me-
delst undanrödjande af de missbruk och obilligheter i lagstiftningen
eller af de rådande fördomar, hvilka hindra en fri utveckling af de
menskliga krafterna, och bakom hvilka egoismen förskansat sina före-
trädesrättigheter.
Det är denna utgångspunkt, som jag bemödat mig att hafva i
syfte vid mina tillgöranden inom det offentliga lifv^t. Det utgör ock
en förklaring, hvarför jag ofta nog kommit att tillhöra den så kallade
oppositionen.»
Mera fruktbärande än »norska frågan», som vid denna riks-
dag utgått från riddarhuset, blef bonde- och borgarståndens upp-
trädande i representationsfrågan, hyilken under de sista sex åren
(1854—60) endast lefvat upp i borgarståndets utvidgning. Sedan
Hierta den 21 februari 1854 i Aftonbladet skrifvit en kort arti-
kel i detta ämne, i akt och mening att »å nyo börja agitera för
reformen, närmare på örebroförslagets basis»*) —
en afsigt, som
vestmakternas flottor, novembertraktaten med mera gjorde om intet
—
hade han ej förr än i borgarståndets plenum den 18 april
1860 offentligen berört denna fråga, för hvars lösning han så
väldigt kämpat, tidtals med hopp om snar seger. Man var nu
inne på »tuppfjätens» bana, det är departiela reformernas. Nämda
dag förelåg ett dylikt förslag, och Hierta begagnade tillfället att
icke blott framhålla, huru ståndsrepresentationen i »kritiska ögon-
blick» visat sig vara »ett viljelöst verktyg i några få, för tilliäl-
*) Bentham (mer än åttioårig f 1830) hörde redan på »debatterande säll-
skåpets» tid till Hiertas älsklingsförfattare.
**) Hierta till F. T. Borg, 21 februari 1854.
I
A
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
