Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 15. Lars Hiertas minne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
■
LÄ
Kl
11 .
i ÄI Si
336 LARS HIERTAS MINNE.
■ M
I
liöllos både af kyrkans och pressens män inför en talrik men-
niskoskara. Orden och skarorna vid grafven, icke mindre än
k
U
Z
tidningarnas dödsrunor, vitnade om erkännande af Lars Hier-
tas minne.
Men kärast lefde detta inom hans familj; fru Vilhelmina
Hierta och hennes döttrar ville äfven deråt skänka ett uttryck,
värdigt mannen och det arf han lemnat.
»Jag har alltid funnit högfärden den mest löjliga och stö-
tande af alla menskliga svagheter», skref Hierta till en vän*)
den tid, han som »konungamaktens sjelfständige bundsförvandt»
kallats »den mäktigaste enskilde man i Sverige». Redan denna
känsla, som hos Hierta var särdeles kraftigt utvecklad, hade
hindrat honom att liksom söka resa sig sjelf ett äreminne
genom präktiga donationer, men tanken att till allmän nytta
egna en del af sin rikedom bar han länge inom sig, stundom
inför förtrogna vänner klagande öfver svårigheten att rätt välja
målet och rätt främja dess uppnående. Naturligtvis var det åt
sin maka, han härom gaf största förtroendet.
Några bestämmelser, hvilka närmare angåfvo hans afsigter
i detta hänseende, funnos emellertid icke efter hans bortgång,
och när fru Vilhelmina Hierta den 23 januari 1878 åt sin ma-
kes verksamhet reste den vackra minnesvården af en halfmillion,
donerad åt Sveriges framtid, egde hon icke ens
kunskap om,
att Lars Hierta verkligen en gång formulerat sina tankar för ett
dylikt fall. Vi ha i ridderskapets och adelns protokoll vid riks-
dagen 1841, under förhandlingarna om anslag till den ännu oun-
dersökta Svea kanal, funnit ett uttalande af Hierta, hur han
tänkte sig, att räntan å ett stort kapital till landets förmån skulle
kunna väl användas.
»Jag tager mig friheten hemställa till ridderskapet och adeln,
säger han**), om ständerna, utan att skänka bort kapitalet, ville
använda endast räntan af dessa 4 millioner efter 5 procent, det
vill säga 200 000 rdr b:ko om året under 14 år, t. ex. till an-
slag för inrättande af tekniska realskolor i landet, af samma art
som teknologiska institutet; till landbruksinstitut, till andra
praktiska undervisningsanstalter för folknäringarna i landsorterna,
W
tkW d M
*) Hierta till K. A. Adlersparre, 1845 31 juli.
••) Ridd. o. ad:s prot. 1840 41, XXII, s. 351.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
