Note: This work was first published in 1958, less than 70 years ago. Translator Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - FÖRSTA DELEN - Kapitel 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Visst, broder, fortsatte Ljusan Dag glatt. Det är en
sjaskig kväll, men det är likförbannat min kväll. Jag är en skabbig,
sjaskig gammal varg. Hör bara hur jag tjuter.
Och tjöt gjorde han, som en ensam grå skogsvarg till dess att
Oskulden körde sina vackra fingrar i öronen och rös.
Ögonblicket därpå virvlades hon bort i hans armar till dansgolvet där
de tre andra kvinnorna och deras partners förenades med dem i
en uppsluppen Virginia reel. Både män och kvinnor dansade
i mockasinerna och hela krogen var snart i gång. Ljusan Dag
var medelpunkten, han var den eld som med spydigheter,
vitsar och rå hjärtlighet drev dem ur det likgiltighetens träsk
han funnit dem i.
Hela stämningen hade förändrats i och med att han kom.
Han verkade fylla hela lokalen med sin oerhörda vitalitet.
Männen som kom in från gatan kände den direkt, till svar på
deras frågor nickade kyparna mot det inre rummet och sa
sammanfattande: — ”Ljusan Dag har kommit i gång.”
Och männen som kommit in, de stannade och de höll
kyparna på språng. Spelarna fick liv och snart var borden
fullsatta, ljudet av markernas slag och roulettkulans rullande steg
entonigt och bjudande över det hesa mumlet av mansröster med
sina eder och sitt tunga skratt.
Det var inte många som kände Elam Harnish annat än under
namn av Ljusan Dag, det namn man hade gett honom i landets
allra första tid därför att han hade till vana att slita kamraterna
ut ur filtarna med motiveringen att det redan var ljusan dag.
Bland alla pionjärerna i denna avlägsna arktiska vildmark där
var och en var pionjär ansågs han vara en av de äldsta. Män
som Al Mayo och Jack McQuestion hade kommit före honom,
men de hade kommit in i landet genom att passera Klippiga
bergen från Hudson Baylandet i öster. Han hade dock varit
den förste som tagit sig över Chilcoot och Chilcatpassen. Våren
1883, tolv år tidigare när han var en artonårs spoling hade
han gått över Chilcoot med fem kamrater. På hösten hade han
återvänt med en. Fyra hade dukat under för svårigheterna i de
dystra, okända vidderna. Under tolv år hade Elam Harnish letat
efter guld alldeles under polcirkeln.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
