Note: This work was first published in 1958, less than 70 years ago. Translator Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - FÖRSTA DELEN - Kapitel 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
var ju bara en drink och en dans på Tivoli, en vinters krogrund
i Circle City och lite käk för nästa år.
Männen vid Yukon förändrade det gamla ordspråket till dess
det löd: Svårt bekommet, lätt förgånget. När dansen var över
bjöd Elam Harnish åter drinkar laget runt. Drinkarna kostade
en dollar stycket, guldet stod i sexton dollar unset; trettio
gäster i krogen tog emot hans inbjudan och mellan varje dans bjöd
Elam rasket på drinkar. Detta var hans egen kväll och ingen
fick lov att betala för något. Det var inte så att Elam Harnish
var ett fyllo. Whisky betydde inte mycket för honom. Han var
alltför vital och kraftig, hade för lite oro i kropp och själ för
att ge sig till slav under spriten. Han tillbringade månader i
sträck ute på stigarna och floderna och då drack han ingenting
starkare än kaffe, och det hade gått ett helt år utan att han
ens smakat kaffe. Men han var sällskaplig av sig och eftersom
den enda form för sällskapsliv som existerade i Yukon var
kroglivet så uttryckte han sin sällskaplighet på det sättet. När
han varit grabb ute i gruvlägren i västern hade karlarna alltid
gjort så. För honom var det det normala sättet för en karl att
vara sällskaplig. Han kände inte till något annat sätt.
Han hade ett slående manligt utseende trots att han var klädd
på samma sätt som alla de andra männen på Tivoli. På fötterna
hade han mjukgarvade älghudsmockasiner med indianska
pärlbroderier. Hans byxor var vanliga overaller och rocken gjord
av en filt. Högkragade läderhandskar med yllefoder hängde
vid hans sida. De hölls ihop på yukonmanér av en läderrem
som gick runt nacken och över skuldrorna. På huvudet hade
han en skinnmössa med öronlapparna uppvikna och banden
dinglande. Hans ansikte som var magert och en aning
långsträckt med en antydan till hålighet under kindkotorna gav ett
nästan indianskt intryck. Den väderbitna huden och de skarpa
mökra ögonen bidrog till detta intryck även om hudens
bronsfärg och ögonen själva påtagligen var en vit mans. Han
verkade äldre än de trettio och dock var han nästan pojkaktig med
sin släta välrakade hy. Intrycket av ålder hade egentligen ingen
påtaglig grund. Den kom sig av de mer allmänna dragen i
mannens liv, allt det han uthärdat och överlevt som var fjärran från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
