Note: This work was first published in 1958, less than 70 years ago. Translator Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - FÖRSTA DELEN - Kapitel 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Klockan var över nio och de var färdiga att lägga sig.
Hundarnas gläfs och nafsande hela länge sedan tystnat och de
trötta djuren låg sammanrullade i snön med nosarna och
tassarna täckta av de yviga vargsvansarna. Kama bredde ut sitt
sovskinn och tände sin pipa. Ljusan Dag rullade en cigarrett
av majspapper och kvällens andra samtal ägde rum
— Jag tror vi har hunnit nästan hundra kilometer, sa Ljusan
Dag.
— Tror det, sa Kama.
Stående rullade de in sig i sina skinnfällar efter det att
de först bytt ut de kyprade bomullsanoraker, kallade parkas,
de burit under dagen mot korta Macinawrockar av rutigt ylle.
De hade knappt slutit ögonen innan de redan sov. Stjärnorna
dansade och tindrade i den frostiga luften och högt uppe sköt
norrskenets mångfärgade strålknippen fram som
strålkastar-käglor.
I mörkret vaknade Ljusan Dag och purrade Kama. Trots att
norrskenet ännu brann över dem hade en ny dag börjat.
Frukosten utgjordes av uppvärmda kolbullar, uppvärmda
bönor, stekt fläsk och kaffe. Hundarna fick ingenting trots att
de längtansfullt stirrade mot de ätande. De satt upp i snön
med tassarna skyddade av svansen. Då och då trampade de
oroligt med tassarna, höll upp den ena eller andra tassen i
luften som om frosten stack i trampdynorna. Det var en bitter
kyla, åtminstone femtiotvå grader kallt och när Kama selade
hundarna med bara händer var han tvungen att då och då gå
fram till elden och tina upp fingertopparna som domnade i
kylan. Tillsammans lastade och surrade de två männen släden.
De värmde händerna för sista gången, drog på sig sina höga
kraghandskar och smackade iväg hundarna utför slänten ner
mot floden. Enligt Ljusan Dags uppskattning var klockan
omkring sju på morgonen; men stjärnorna dansade ännu lika
glittrande och tunna grönaktiga strimmor av norrsken
pulserade på himlen.
Två timmar senare blev det plötsligt mörkt. Så mörkt att
de kunde hålla kursen nästan enbart av instinkt. Ljusan Dag
visste att han uppskattat tiden riktigt. Det var mörkret före dag-
2* — Kungen av Klondyke
41
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
