Note: This work was first published in 1958, less than 70 years ago. Translator Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - FÖRSTA DELEN - Kapitel 5 - Kapitel 6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
väl banad. Köldknäppen kom och den höll i sig och Circle
City var bara trehundra kilometer därifrån. Le Bargeindianen
var en ung man fylld av stolthet som ännu inte lärt sig sin
begränsning. Med glädje slog han in på Ljusan Dags takt
och i början hoppades han till och med att han skulle kunna
trötta ut den vite mannen. Under de första hundrafemtio
kilometerna letade han efter tecken på trötthet hos denne och
förundrade sig över att inga se. Under nästa hundrafemtio
kilometer märkte han tecken hos sig själv och bet ihop
tänderna hårt och höll ut. Ständigt flög Ljusan Dag vidare, sprang
vid styrstången eller vilade på den framrusande släden. Den
sista dagen var kallare och klarare än någon av de föregående
och föret var utmärkt, de kunde tillryggalägga etthundrafemton
kilometer. Klockan var tio på kvällen när de drog uppför
flodbanken och kom in på Circle Citys huvudgata. Trots att det
var hans tur att vila på släden hoppade den unge indianen av
och sprang bakom släden. Det var ett hedersamt skrävel och
trots att han insett sin begränsning och till det yttersta
utnyttjade sina krafter sprang han tappert vidare.
KAPITEL 6
Det var fullpackat på Tivoli. Hela det gäng som sett Ljusan
Dags avfärd två månader tidigare var där. Detta var kvällen
den sextionde dagen och åsikterna om hur Ljusan Dag skulle
lyckas gick starkt isär. Ännu klockan tio ingicks nya vad även
om oddsen mot honom steg med varje nytt vad. I själ och
hjärta var Oskulden övertygad om att han hade misslyckats,
dock slog hon vad med Charley Bates, tjugo uns mot fyrtio
att Ljusan Dag skulle anlända innan midnatt.
Det var hon som hörde de första hundskallen:
— Hör! skrek hon, det är Ljusan Dag!
Det blev allmän rusning mot utgången, men när de dubbla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
