Note: This work was first published in 1958, less than 70 years ago. Translator Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - FÖRSTA DELEN - Kapitel 8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tande låg han orörlig under det att isen dånade förbi, stora
flak carambolerade mot stranden, slet loss tråden med
rötterna och grävde ut hundratals ton av jord. Runt om dem
skakade och skalv marken av dessa oerhörda sammanstötningar.
Efter en timme hejdades isen. Någonstans längre ner hade den
kört ihop. Då började floden stiga. Den lyfte isen allt högre
till dess den stod över strandbankarna. Ständigt mer vatten
flödade till och ständigt fler miljoner ton is bakade ihop sig.
Trycket och pressen var oerhörda. Stora isflak klämdes samman
till dess de sköt upp i luften som apelsinkärnor utskjutna
mellan ett barns fingrar, och hela tiden pressades isen ut över
flodstränderna. När bröten gick fördubblades oväsendet från
isflaken som smulades sönder. Ännu en timme fortsatte isen
att rusa utför floden. Vattnet sjönk snabbt. Men isväggen
som pressats upp på stränderna låg fortfarande kvar och
sträckte sig ner i floden.
De sista isflaken virvlade förbi och för första gången på
sex månader såg Ljusan Dag öppet vatten. Han visste att isen
ännu låg kvar högre upp i floden, att den låg i brötar,
sammanpackad och skruvad, att de kunde bryta när som helst och
komma i en ny dådande förbifart, men situationen var alltför
desperat för ätt han skulle våga stanna kvar. Elijah var så
långt gången att han kunde avlida när som helst. Vad han
själv angick visste han inte om han hade nog styrka kvar i
sina tärda muskler för att kunna lyckas sjösätta båten. Det hela
var hasard. Om han väntade till efter islossningen uppåt
floden då skulle Elijah säkert dö och kanske han själv också. Om
han lyckades sjösätta båten och om han lyckades hålla sig
före islossningen uppe i floden, om han inte blev fast i
islossningen från övre Yukon, om han hade tur i alla dessa
avgörande frågor och hade tur i ett tjogtal mindre då skulle
de nå fram till Sixty Mile och vara räddade, om — och
återigen om — han hade styrka nog att få båten i land vid Sixty
Mile och inte driva förbi.
Han började arbeta. Isväggen reste sig en och en halv meter
över marken där båten låg. Först sökte han ut den bästa
platsen för sjösättningen. Han fann den där ett stort isflak upp-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
