Note: This work was first published in 1958, less than 70 years ago. Translator Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - FÖRSTA DELEN - Kapitel 9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
utför floden på en flotte med förråd. Han hade kommit från
Sixty Mile och han tänkte gå tillbaka uppför Indian River och
sen bära det hela över vattendelaren mellan Quartz Creek och
Gold Bottom ...
— Var fan ligger Gold Bottom? frågade Curly Parsons.
— Bortom Bonanza, den som kallades Rabbit Creek förut,
fortsatte indianskans man. Det är en ordentlig bäck som
rinner ut i Klondyke. Det är där jag gick upp, men jag kom
tillbaka igen genom att följa vattendelaren några kilometer och
sen gå ner i Bonanza. Följ med mej och skaffa dig en
inmutning Carmack, sa Bob Henderson till mig. Den här gången
har jag funnit det, sa han. Den här gången har jag gjort det
verkliga fyndet vid Gold Bottom. Jag har redan tagit Ut
fyrtiofem uns. Och när han sa det följde jag med och det
gjorde Skookum Jim och Cultus Charlie också. Vi stakade ut
inmutningar vid Gold Bottom allihop. Jag kom tillbaka över
Bonanza för jag hoppades få tag i älg. Nere på Bonanza
stannade vi för att göra iordning lite käk. Jag la mig och sov en
stund sen, men Skookum Jim, han hade sett hur Henderson
hade gjort så han försökte sig på lite guldletning själv. Han
går rakt fram till en björk, fyller pannan med jord och i
första pannan är det mer än en dollar guld. Då väcker han
mig och jag sätter igång. Jag fick för två och en halv första
gången. Det var då jag tyckte att vi kunde kalla bäcken
Bonanza, guldgruvan, vi stakade ut en upptäckarinmutning
och gav oss hit för att registrera.
Han såg oroligt omkring sig för att se om man trott på
honom, men han stod i en ring av vantrogna ansikten. Alla
utom Ljusan Dag som noggrant hade iakttagit hans ansikte
under det han berättade.
— Hur mycket betalar dig Harper och Ladue för att du
ska fabla igång en rusch? frågade någon.
— Dom vet ingenting, svarade Carmack. Jag svär på att
jag talar sanning. Jag vaskade fram tre uns på en timme.
— Och guldet finns här, sa Ljusan Dag. Jag säger er
pojkar att det har aldrig funnits sånt guld i degeln förr. Se
på färgen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
