Note: This work was first published in 1958, less than 70 years ago. Translator Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - FÖRSTA DELEN - Kapitel 13
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ägde han hela stora block eller också konstfärdigt utställda
inmutningar, och deras planer omintetgjordes.
— Jag spelar mot er alla. Helt öppet. För att vinna. Fattar
ni det? sa han en gång under ett upphetsat sammanträde.
Därefter följde krig, stillestånd, kompromisser, segrar och
nederlag. 1898 fanns sextiotusen människor vid Klondyke och
deras framtid och deras affärer slungades upp och ned och
påverkades av de strider Ljusan Dag förde. Han kände allt
starkare och starkare det stora spelets sötma i munnen. Här var
han redan i hård närkamp med de stora Guggenhammers, och
han höll på att vinna, vinna våldsamt. Den strid som
antagligen var hårdast fördes om Ophir, en dal som i sanning gjorde
rätt för namnet älgbete och vars lågvärdiga jord endast var
värdefull därför att det fanns så mycket av den. Ljusan Dag
ägde sju inmutningar mitt i hjärtat av området och det hade
gett honom hans grepp, de kunde inte komma överens.
Guggenhammers experter antog att företaget skulle visa sig alltför
stort för att han skulle lyckas sköta det och när de sa honom
det som ultimatum, då gav han efter och köpte ut dem.
Planen var hans egen, men han sände efter kompetenta
tekniker från Staterna för att genomföra den. Etthundratrettio
kilometer bort, uppe vid vattendelaren vid Rinkabilly byggde
han sin reservoar och sedan fördes vattnet etthundratrettio
kilometer över landet fram till Ophir i en väldig träränna. Man
hade beräknat byggnadskostnaderna för reservoaren och
rännan till tre miljoner, men de kom att kosta närmare fyra. Inte
heller stannade det vid detta. Han lät installera kraftverk och
hans arbeten inte bara drevs med elkraft utan upplystes också
av elljus. Andra gamla guldgrävare som gjort fynd långt
överstigande sina vildaste drömmar, skakade dystert på huvudet,
varnade honom att han skulle ruinera sig och vägrade att
investera i ett så orimligt företag. Men Ljusan Dag log och
sålde sina sista stadstomter. Han sålde i rätt tid, just när denna
tillfälliga fyndhögkonjunktur stod som högst. När han talade
med sina gamla kompisar på Moosehorne Saloon och sa att
inom fem år skulle man inte ens kunna skänka bort tomtmark
i Dawson och sa att timmerstugorna skulle huggas upp till ved,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
