Note: This work was first published in 1958, less than 70 years ago. Translator Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - FÖRSTA DELEN - Kapitel 13
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gade ansikte blossade av sprit, hans svarta ögon blixtrade, han
var klädd i overall och filtrock, hans öronlappar hängde ner
och hans kraghandskar svängde från skulderbåndet. Men denna
gång var det varken en insats eller en pott han slängde bort,
det var bara en jetong i det spel som han, vilken höll så
många jetonger inte kunde förlora.
Den natten fördunklade allt Dawson någonsin upplevt. Det
var Ljusan Dags avsikt att göra den minnesvärd och han
lyckades. Det var ingen liten del av Dawsons befolkning som
drack sig redlös den kvällen. Det var höst och även om Yukon
ännu inte frusit till var det redan tjugofem grader kallt och
temperaturen fortsatte att falla. Därför var det nödvändigt att
ställa upp livräddarpatruller som gick genom gatorna för att
plocka upp de berusade männen, när de föll omkull i snön
där en enda timmes sömn skulle ha tagit livet av dem. Ljusan
Dag vars infall det varit att berusa dem i hundratal och
tusental var också den som tagit initiativet till denna livräddning.
Han ville att Dawson skulle få sin natt, men eftersom han i
grund och botten varken var vårdslös eller hänsynslös såg han
till att det skulle bli en natt utan olyckor. Och på samma sätt
som i gamla dar befallde han att det inte fick vara några gräl
eller slagsmål. De som bröt mot detta skulle han själv ta itu
med. Han behövde heller inte ta hand om några. Hundratals
hängivna följeslagare såg till att de grälsjuka blev rullade i
snön och sen stoppade i säng. När industriherrar dör i den
stora världen stannar alla de hjul de härskar över under en
minut. Men i Klondyke var den glättiga sorgen över deras
industriherres bortfärd så stor att icke ett hjul rörde sig under
tjugofyra timmar. Även det stora Ophir med dess tusen
anställda hade stängt. Dagen efter denna kväll fanns det inte
en man som var i stånd att gå till sitt arbete.
Vid daggryningen nästa dag tog Dawson avsked. De
tu-senden som stod längs flodstranden hade handskarna på och
öronlapparna ordentligt nerdragna och fastbundna. Det var
trettiofem grader kallt, isranden blev ständigt tjockare och på
Yukon dansade drivisen. Från »Seattles» däck vinkade Ljusan
Dag och ropade ut sitt avsked. När trossarna kastades loss och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
