Note: This work was first published in 1958, less than 70 years ago. Translator Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - ANDRA DELEN - Kapitel 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Saken är bara den, sa han till sig själv, hur kommer dom
att bli när spelet hårdnar till på allvar och man får bekänna
färg?
Han tyckte att han var nästan oförsvarligt misstänksam
mot dem.
— Dom är slipade som fan, var hans personliga omdöme
och det skvaller han kom att höra då och då tycktes stödja
hans omdöme. Å andra sidan var det en stämning av
manlighet och den renhårighet som går samman med manlighet
kring dem. De kunde kanske klösa och riva i ett slagsmål —
och det var ju inte mer än naturligt, men på något sätt kände
han att de skulle klösa och riva efter reglerna. Det var det
intryck han fick av dem — han visste att det var en
generalisering därför att det ju måste finnas en viss procent skurkar
bland dem.
Det gick flera månader under det att han i San Francisco
studerade spelet och dess regler, förberedde sig för att delta.
Han tog till och med privatundervisning i engelska för att
arbeta bort de alltför utpräglat dialektala orden och uttrycken.
Han lärde sig äta och klä sig och över huvud föra sig som en
civiliserad människa. Men trots allt detta fortfor han att vara
sig själv, inte överdrivet beundrande eller hänsynsfull. En
som aldrig tvekade att hårt trampa ner varje degig
konventionell sed om den råkade komma i hans väg och om det
fanns tillräckliga skäl för att göra det. Dessutom hade han
i motsats till genomsnittliga svaga män som kommer från
små-hålor och fjärran platser ingen som helst vördnad för de olika
plåtgudar som de civiliserade människostammarna tillber. Han
hade sett totemfigurer förr och kände deras värde.
Trött på att bara vara åskådare for han upp till Nevada där
den nya guldruschen just höll på att komma igång. Han ville
»bara känna sig för lite» som han sa. Han höll på att känna
sig för tio dagar på börsen i Tonapah och hans vilda haussespel
gjorde de mera stereotypa spelarna fullkomligt förvirrade, och
efter dessa dagar då han spelat åt sig Floridel sålde han ut
med en nettovinst på en halv miljon. Därefter slickade han sig
om munnen och for tillbaka till San Francisco och Hotel S:t
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>