Note: This work was first published in 1958, less than 70 years ago. Translator Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - ANDRA DELEN - Kapitel 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
delta. Det fanns över huvud taget inget annat skäl som kunde
få en man att så tvärsäkert be någon annan göra en resa tvärs
över kontinenten.
De träffades — tack vare »vår» mr Howison — i en ståtlig
villa som låg uppåt Hudsonfloden. Ljusan Dag anlände i
enlighet med sina instruktioner i en privatbil som man hade ställt
till hans förfogande. Vems bil det var visste han inte, lika
litet som han visste vem som rådde om villan som omgavs
av en vidsträckt park med gräsmattor. Dowsett var redan där
tillsammans med en annan man som Ljusan Dag kände igen
redan innan han föreställts för honom. Det var Nathaniel
Letton själv. Ljusan Dag hade sett hans ansikte många gånger
i tidskrifter och tidningar och läst om hans position inom
finansvärlden och om hur han upprättat universitet i
Dara-tona. Även han gjorde ett påtagligt intryck av makt på Ljusan
Dag, men han förvånades över att inte finna några andra
likheter mellan honom och Dowsett. Utom i fråga om
renlighet, en renlighet som tycktes ha trängt ner i själva kroppens
vävnader, var Nathaniel Letton den andres motsats. Mager
nästan till avtärdhet verkade han som en kall flamma, det tycktes
brinna en underlig kemisk eld inom honom som tvärs genom
den isglatt kalla ytan gav ett intryck av tusen solars stigande
hetta. Det var i synnerhet hans stora grå ögon som gav detta
intryck, de stod febrigt fram ur ett ansikte som nästan var
en dödskalle, det var helt magert och huden var matt, livlöst
vit. Trots att han inte var över femtio år och hade tunt
stål-grått hår verkade han många gånger äldre än Dowsett. Dock
besatt han behärskning, det kunde Ljusan Dag se. Han var en
hålögd asket som levde i ett tillstånd av högt, förtunnat lugn.
En glödande planet under ett världsomspännande istäcke.
Framförallt gjorde dock mannens oerhörda och nästan
fruktansvärda renlighet intryck på Ljusan Dag. Det fanns inget slagg
i honom. Han gav intryck av att ha renats i eld. Ljusan Dag
hade en känsla av att en sund manlig svordom skulle vara en
dödlig förolämpning. Ett helgerån och en blasfemi. De drack
— det vill säga, Nathaniel Letton tog mineralvatten som
serverades honom av en mjukt förbiglidande betjänt som fanns i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
