Note: This work was first published in 1958, less than 70 years ago. Translator Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - ANDRA DELEN - Kapitel 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
för att tänka över situationen. Efter ett kort sammanträde med
sina mäklare fortsatte han till hotellet och köpte
kvällstidningarna på vägen. Han såg deras rubriker. LJUSAN DAG
REN-RAKAD, läste han, LJUSAN DAG ÅKER DIT, LÄTT
BEKOMMET LÄTT FÖRGÅNGET FÖR ÄNNU EN
NORD-LÄNNING. Just när han kom till sitt hotell meddelade en
ännu senare upplaga att en ung man begått självmord. Han
hade följt Ljusan Dag i hälarna som ett lamm. »Va jan hade
han att ta livet av sig för?» muttrade Ljusan Dag till
kommentar.
Han gick upp till sina rum, beställde in en martini, tog av
sig skorna och satte sig ner för att tänka. Efter en halv timme
ryckte han upp sig tillräckligt mycket för att ta drinken och
när han kände spriten rinna varmt genom ådrorna kom ett
sakta medvetet leende över det förut hårt spända ansiktet. Han
flinade högt åt sig själv.
— Skojad, ta mig fan! mumlade han.
Sen dog leendet bort och hans ansikte blev nedstämt och
allvarspräglat. Bortsett från hans investeringar i flera olika
be-vattningsprojekt i västern (som fortfarande kostade mycket)
var han en ruinerad man. Men det var hans stolthet som var
svårast träffad. Det hade varit så lätt för dem. De hade
bond-fångat honom och han hade inte fått det bittersta ut av det.
Den enklaste bonde skulle ha skaffat sig ett papper men han
hade bara en muntlig överenskommelse, ett gentlemannaavtal.
Ett gentlemannaavtal. Han fnös. I sina öron hörde han åter
John Dowsetts ord så som han hört dem i telefon. »Mitt
hedersord som gentleman.» Ficktjuvar och svindlare, det var
vad de var. Han hade kommit till New York för att bli rakad
och herrar Dowsett, Letton och Guggenhammer hade stått till
tjänst. Han var en liten fisk och man hade spelat med honom
under tio dagar — tillräckligt lång tid för att svälja både
honom och hans elva miljoner. Naturligtvis hade de sålt hela
tiden och nu köpte de tillbaka Ward Valley för en spottstyver
innan marknaden hann bli stabil igen. Antagligen skulle
Nathaniel Letton använda sin del av rovet till att bygga ett
par nya hus till det där universitetet han hade, Leon Guggen-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
