Note: This work was first published in 1958, less than 70 years ago. Translator Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - ANDRA DELEN - Kapitel 11
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sen när den tjugonde kommer kan han bli fullkomligt tokig.
Bara för att han känner lust till det. Han är över huvud taget
lite för livlig och lite för överraskande för en gentleman. Den
nuvarande ägaren gav honom ett öknamn, Judas Iskariot, och
han vägrar att sälja den om inte köparen vet vad det är han
ger sig in i. Det är ungefär allt jag vet om honom. Men se
på manen där och svansen. Har ni någonsin sett något
liknande? Tagel så mjukt som barnahår.
Hästhandlaren hade rätt. Ljusan Dag tittade på manen och
han fann den finare än något hästtagel han någonsin sett.
Färgen var ovanlig också, den var gyllenbrun. Under det han
körde fingrarna genom manen vred Bob på huvudet och gned
lekfullt nosen mot Ljusan Dags axel.
— Sadla honom, så jag kan pröva honom, sa han till
hästhandlaren. Jag undrar om han är van vid sporrar. Men jag
vill inte ha en engelsk sadel. Ge mig en bra mexikansk sadel
och ett stångbett, men inte ett för hårt eftersom han vill
stegra sig.
Ljusan Dag övervakade förberedelserna, justerade
stångbets-let, längden på stigbyglarna och drog till sadelstropparna. Han
skakade på huvudet åt språngremmen men gav efter för
hästhandlarens övertalningsförmåga och tillät den att vara med.
Och bortsett från en lite livlig oro och några lekfulla försök
var Bob inte på något sätt besvärlig. Utom några krumsprång
och lite tillåtlig dans misskötte sig Bob inte alls under den
timmes ritt som följde. Ljusan Dag var förtjust. Han
genomförde omedelbart köpet och Bob sändes tillsammans med sin
utrustning över bukten till Oaklands Ridskola där han skulle
få sin spilta.
Eftersom nästa dag var en söndag var Ljusan Dag uppe
tidigt, reste över med färjan och tog med sig Wolf,
ledar-hunden i hans slädspann, den enda hund han valt att ta med
sig när han lämnade Alaska. Hur han än letade genom
Piede-montbergen och längs de grindbeströdda småvägarna in mot
Berkeley såg inte Ljusan Dag skymten av Dede Mason eller
hennes kastanjebruna fux. Men han hade dock ingen tid över
att känna sig besviken, ty hans egen kastanjebruna fux höll
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
