Note: This work was first published in 1958, less than 70 years ago. Translator Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - ANDRA DELEN - Kapitel 15
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dollar. Det kunde jag sti ut med. Men det var tusentals av
de verkligt fattiga som inte kunde det. Kanske kan ni kalia det
lagligt spel, men jag kan bara se det som öppet rofferi.
Ljusan Dag bragtes inte ur fattning. Detta var ingen nyhet
för honom. Han kom ihåg den gamla gumman som gjorde vin
uppe i Sonomabergen och alla de miljoner som i likhet med
henne var skapta enbart för att plundras.
— Nej men lyssna nu ett ögonblick, miss Mason, visst kan
jag hålla med er om att ni fått mig ställd en aning men ni
har sett mig sköta mina affärer länge nu och ni vet att jag
inte brukar plundra de fattiga. Jag jagar storgubbar. Dom
plundrar de fattiga och jag plundrar sen dom själva.
Kolaffären var bara en olycklig tillfällighet. Jag var inte ute efter
dom fattiga den gången utan efter storgubbarna och jag fick
ner dom till slut. Dom fattiga råkade stå i vägen och dom fick
en smäll, det var det hela.
— Förstår ni inte, fortsatte han, att hela spelet är hasard.
Alla spelar på ett eller annat sätt. Farmarna spelar mot
vädret och mot de framtida priserna på jordbruksprodukter. United
States Steel Corporation gör detsamma. En mängd affärsmän
rånar dom fattiga. Men det har aldrig varit mitt sätt att göra
affärer. Ni vet väl det. Jag har alltid gett mig på rånare.
— Jag fick inte riktigt fram det jag ville säga, erkände hon.
Vänta ett ögonblick.
De red en stund i tysthet.
— Jag ser det klarare än jag kan uttrycka det, men det är
ungefär så här. Det finns ärligt arbete och det finns arbete som
inte riktigt är, ja, som inte är riktigt ärligt. Jordbrukaren
plöjer marken och producerar säd. Han skapar någonting som är
till nytta för mänskligheten. Han skapar verkligen något. Säd
som kommer att mätta de hungrande.
— Sen sätter järnvägarna, uppköparna och börsspelarna
igång att plundra honom på just denna säd, föll Ljusan Dag in.
Dede log och höll opp sin hand.
— Ett ögonblick. Ni får mig att tappa tråden. Det betyder
ingenting om de plundrar honom tills han svälter ihjäl.
Huvudsaken är att det vete han skördade fortfarande existerar i värl-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
