Note: This work was first published in 1958, less than 70 years ago. Translator Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - ANDRA DELEN - Kapitel 17
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
åktur eller att jag tog ut er på en ridtur och höll er med häst
för den?
Hon skakade på huvudet och svarade inte. Hon såg mot
dörren som för att antyda att det var på tiden att detta föga
affärsmässiga samtal upphörde. Han gjorde ett sista försök.
— Inser ni, miss Mason, att jag inte har en enda vän här
i världen utom er? Jag menar en riktig vän. En man eller en
kvinna som man är kompis med, som man är glad över att få
träffa och ledsen över att vara borta från. Hegan är den man
jag kommer närmast och han är miljoner mil från mig.
Utanför affärslivet kan vi inte umgås. Han har ett stort bibliotek
och håller sig med någon snurrig kultur och tillbringar all sin
fritid med att läsa böcker på tyska, franska eller andra utländska
språk. När han inte skriver dramatik och vers förstås. Det
finns ingen jag är kompis med utom med er och ni vet ju själv
hur lite vi träffas. En gång i veckan bara. Om det inte regnar.
Jag har på sätt och vis börjat bli beroende av er. Ni har blivit
en sorts ...
— En sorts vana, sköt hon leende in.
— Ja, på sätt och vis. Och det med märren och ni
sitter på den som en karl och kommer vägen fram och man
ser er mellan träden eller i solskenet, om nu både hästen och
ni själv bara skulle försvinna, då fanns det ju ingenting som
man kunde se fram emot under veckorna. Om ni bara kunde
tillåta mig att köpa henne . . .
— Nej. Nej, har jag sagt. Dede reste sig otåligt men
hennes ögon var fuktiga när hon tänkte på sin älsklingshäst. Tala
aldrig mer om det. Om ni tror att det var lätt för mig att
göra mig av med henne då har ni fel. Men jag har sett henne
för sista gången och jag vill bara få glömma henne.
Ljusan Dag svarade inte och dörren stängdes om henne.
En halvtimme senare konfererade han med Jones. Den före
detta hisspojken och den rabiate proletären som Ljusan Dag
givit ett års uppehälle för att han helt skulle kunna ägna sig
åt litteratur. Men den roman han då skrivit hade varit
misslyckad. Förläggare och redaktörer ville inte ens titta på den
och Ljusan Dag använde nu den missnöjde författaren i den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
