Note: This work was first published in 1958, less than 70 years ago. Translator Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - ANDRA DELEN - Kapitel 18
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
karna och lugna nerverna. Nu sydde hon. Eftersom hon inte
såg på honom kunde han sluka henne med blicken. Han såg
på hennes fasta, effektiva händer — händer som kunde
kontrollera en häst som Bob, som kunde skriva på en skrivmaskin
nästan lika snabbt som en man kunde prata, som kunde sy
nätta små plagg och som utan tvivel också kunde spela på
pianot som stod där i hörnet. Han märkte ännu en ytterligt
kvinnlig detalj hos henne, hennes tofflor. De var små och
bronsfärgade. Han hade aldrig kunnat drömma om att hon
hade så små fötter. Den enda fotbeklädnad han hade sett henne
i var promenadskor och ridstövlar. De hade inte kunnat säga
något om hur nätta hennes fötter verkligen var. Dessa
bronsfärgade tofflor fascinerade honom och hans blick drogs till
dem gång på gång.
Det knackade på dörren och hon svarade. Ljusan Dag kunde
inte undvika att höra samtalet. Någon ville tala med henne i
telefon.
— Be honom ringa mig om tio minuter, hörde han henne
säga och det maskulina »honom» gav honom ett skarpt hugg
av svartsjuka. Nå, tänkte han, vem det än må vara skulle
Ljusan Dag verkligen slåss för allt han var värd mot honom. Det
som verkligen förvånade honom var att en flicka som Dede
inte var gift för länge sedan.
Hon återvände, log mot honom och tog itu med sitt
handarbete igen. Hans ögon gick från hennes effektiva händer till
de bronsfärgade tofflorna och inom sig kunde han gå ed på
att det fanns väldigt få stenografer som hon. Antagligen beror
det på att hon kommer från en bra familj och hade haft en
god uppfostran tänkte han, någon annan förklaring kunde inte
finnas till att hon hade en sån bostad och såna kläder och ett
sånt sätt att bära upp dem.
— Dom här tio minuterna håller på att ta slut, sa han.
— Jag kan inte gifta mig med er, sa hon.
— Älskar ni mig inte?
Hon skakade på huvudet.
— Tycker ni inte om mig? Inte det minsta?
Nu nickade hon och samtidigt lät hon ett roat leende spela
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
