Note: This work was first published in 1958, less than 70 years ago. Translator Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - ANDRA DELEN - Kapitel 18
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
till sin stol. Han beundrade hennes sätt att gå och de
brons-färgade tofflorna kunde göra honom tokig.
— Jag skulle vilja fråga er en hel del saker, började han
omgående. Tänker ni gifta er med någon annan?
Hon skrattade upprymt och skakade på huvudet.
— Tycker ni mer om någon annan än ni tycker om mig?
Den där karln som ringde er till exempel?
— Det finns ingen annan. Jag känner ingen som jag tycker
nog mycket om för att jag skulle vilja gifta mig med honom.
Egentligen tror jag inte att jag är en sån kvinna som gifter sig.
Kontorsarbete tycks skämma bort en för mycket.
Ljusan Dag lät sin blick glida över henne från ansiktet ned
till den bronsfärgade toffelspetsen och han gjorde det på ett
sådant sätt att färgen steg i hennes ansikte. Samtidigt skakade
han misstroget på huvudet.
— Jag tycker ju att ni är den mest äktenskapsvärda kvinna
som någonsin fått en man att verkligen stirra. Och nu bara en
fråga till. Ni förstår, jag måste ju ta rätt på hur landet ligger.
Finns det någon ni tycker lika mycket om som ni tycker om
mig?
Men Dede hade sig själv under kontroll.
— Det är inte rent spel, sa hon. Och om ni tänker över
ett ögonblick märker ni ju att vad ni nu sysslar med är just
det ni sa att ni aldrig gjorde. Ni tjatar. Låt oss tala om
någonting annat. Hur mår Bob?
En halvtimme senare körde Ljusan Dag på Telegraph Avenue
genom regnet på väg mot Oakland. Han rökte en hemrullad
cigarrett och tänkte igenom vad som hade hänt. Det var inte
helt och hållet illa även om det var mycket som var
förbryllande, var hans slutsats. Det var det där om att hon tyckte mer
och mer om honom ju mer hon lärde känna honom och
samtidigt önskade gifta sig med honom allt mindre och mindre.
Det var en gåta.
Men det förhållandet att hon gett honom korgen gav en viss
upprymdhet. När hon sa nej till honom sa hon också nej till
hans trettio miljoner dollar. Det var ganska stöddigt av en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
