- Project Runeberg -  Kungen av Klondyke (Folket i Bild) /
260

(1958) [MARC] Author: Jack London Translator: Jan Myrdal
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
Note: This work was first published in 1958, less than 70 years ago. Translator Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - ANDRA DELEN - Kapitel 19

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ket pengar. Där talar mitt sunda förnuft. Även om vi gifter
oss skulle ni aldrig bli min man, min älskare och min äkta
man. Ni skulle vara era pengars man. Jag vet att jag är löjlig
och kvinnlig men jag vill ha min man för mig själv. Ni är
inte fri nog för mig. Era pengar äger er. De tar er tid, era
tankar, er energi, allting. De säger er vart ni ska ta vägen
och de bjuder er att göra det ena och det andra. Fattar ni
inte? Kanske är det bara dumheter, men jag känner att jag
kan älska mycket, ge mycket, ge allting. Och i gengäld vill
jag inte ha allting, men mycket. Och jag vill ha mycket mer
än vad era pengar tillåter er att ge mig.

Och era pengar bryter ner er, de gör er mindre och mindre
trevlig. Jag skäms inte för att säga att jag älskar er därför att
jag ska aldrig gifta mig med er. Och jag älskade er mycket
när jag inte alls kände er. När ni just hade kommit ner från
Alaska och jag först började på kontoret. Ni var min hjälte.
Ni var Ljusan Dag från guldfältet, den våghalsige slädföraren
och gruvarbetaren. Och ni såg sån ut också. Jag förstod inte
hur någon kvinna kunde ha sett på er utan att bli kär i er då.
Men se på er själv nu?

Jag är ledsen över att såra er. Ni ville ha rent språk och
det är det jag talar nu. Under dessa senare år har ni levt
onaturligt. Ni, en viddernas man, har stängt in er i städerna med
allt vad det innebär. Ni är inte alls samma man längre och
det är era pengar som förstört er. Ni håller på att bli
någonting annat, någonting mindre sunt, mindre rent, mindre
trevligt. Ni har inte samma kropp nu som ni hade då. Ni håller
på att bli fet och det är inte någon sund fetma. Ni är snäll
och vänlig mot mig, det vet jag, men ni är inte längre snäll
och vänlig mot hela världen som ni var på den tiden. Ni har
blivit hård och grym. Och jag vet. Kom ihåg att jag har
iakttagit er sex dar i veckan månad efter månad, år efter år och
jag vet mer om varje minsta detalj hos er än vad ni vet om
hela mig. Grymheten finns inte bara i ert hjärta och i era
tankar, den finns också i ert ansikte. Den har dragit sina fåror
där. Jag har sett dem bli till och sett dem växa. Ni håller på
att bli brutaliserad och förnedrad. Denna process kommer att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:43:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljkakjm/0260.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free