Note: This work was first published in 1958, less than 70 years ago. Translator Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - ANDRA DELEN - Kapitel 20
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och allteftersom penningknappheten tilltog kom de att kräva
två och till och med tre gånger så stor säkerhet som den de
ursprungligen hade godtagit. Ibland gav Ljusan Dag efter
för dessa krav, men oftare gav han inte efter och ständigt
kämpade han.
Det var som om han sökte hålla uppe en sammanstörtande
mur av lera. Hela muren var i lika stor fara men han kunde
bara lappa de mest utsatta ställena. Leran utgjordes av
kontanter och dem kletade han fast än här och än där så fort
som det behövdes, men också endast när det verkligen var
tvunget. Styrkan i hans situation bestod av
kommunikations-och servicebolagen, Yerba Buena Ferry Company, Consolidated
Street Railways, United Water Companies. Även om ingen
människa längre köpte bostadstomter, industritomter eller
af-färstomter av honom var de i alla fall tvungna att resa till
sina arbeten på hans spårvagnar och färjor och hans vatten
måste de dricka. Under det att man inom finansvärlden ropade
efter kontanter och gick omkull i brist på dem kunde han på
det sättet den första i varje månad kassera in pengarna för
vattenförbrukningen och dagligen flöt tiotusentals dollar i
småmynt in från hans spårvagnar och färjor.
Kontanter var vad som behövdes och hade han kunnat
använda hela denna stadiga kontantflod skulle allting ha gått
honom väl. Men som situationen var tvangs han att ständigt
strida för att få behålla åtminstone en del av den.
Förbättringsarbetena upphörde och blott de absolut nödvändiga
reparationerna fick utföras. Sin hårdaste kamp förde han mot
driftskostnaderna och detta var en kamp som aldrig tog slut.
Han upphörde aldrig att dra åt tumskruvarna. Ända från de
stora grossistleverantörerna, genom hela avlöningslistan ner till
förbrukningen av papper på kontoret drog han hela tiden åt
skruvarna. När hans superintendenter och
avdelningsföre-ståndare genomförde nedskärningsmiraklet, då dunkade han
dem i ryggen och krävde än mer. När de slog ut med
händerna i förtvivlan visade han dem själv hur det kunde
genomföras.
— Ni får åtta tusen dollar om året, sa han till Matthewson.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
