Note: This work was first published in 1958, less than 70 years ago. Translator Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - ANDRA DELEN - Kapitel 20
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gång. Stryk dom där karlarna från avlöningslistorna.
Annul-lera alla våra order på nytt material. Leverantörerna kommer
att stämma oss ? Låt dom bara stämma till förbannelse.
Antingen kommer vi att vara fattigare än kyrkråttor eller också
kommer vi att raka hem potten.
Till Wilkinson sa han:
— Dra in nattbåten. Låt allmänheten skrika bara, dom kan
komma hem i tid till sina fruar. Och den där sista vagnen som
har förbindelse med 0,45-båten vid Tjugoandra gatan och
Hasting Avenue. Stryk den. Jag kan inte hålla den igång för
ett par tre passagerare. Låt dom ta en tidigare båt hem eller
låt dom gå. Det här är inte tiden för välgörenhet. Och ni kan
lika gärna plocka bort ett par vagnar under rusningstid också.
Låt ståplatspassagerarna betala. Det är dom som kommer att
hålla oss flytande.
Och till en annan föreståndare som fick ett sammanbrott
under återtågets outhärdliga ansträngningar sa han:
— Ni säger att ni inte kan göra det och inte kan göra det.
Jag ska verkligen visa er lite av de senaste modellerna på vad
man kan och inte kan. Ni kommer att tvingas begära avsked?
Utmärkt! Vill ni det så. Jag har ännu aldrig träffat den
människa jag inte kunnat undvara. Och när en människa tror att
jag inte kan klara mig utan honom så kommer jag bara att
visa honom dom allra senaste nyheterna på hans front och sen
får han sina avskedspapper.
På så sätt slogs han och drev på och skällde, ja till och
med bönade sin väg fram. Det var slagsmål och strid utan
uppehåll från gryningen till kvällen. I hans privata kontor var
det ständigt trängsel. Alla kom för att träffa honom eller hade
fått order att besöka honom. Än var det en optimistisk åsikt
om hur paniken skulle utveckla sig, en rolig historia, ett
allvarligt affärssammanträde eller ett kallt anbud — anta det
eller gå. Och det fanns ingen som kunde hjälpa honom. Han
måste köra på, ständigt köra på och han var den ende som
kunde göra det. Och detta fortsatte dag ut och dag in under
det att hela affärsvärlden var i gungning runt honom och
företag efter företag störtade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
