Note: This work was first published in 1958, less than 70 years ago. Translator Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - ANDRA DELEN - Kapitel 21
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•— Hegan, vi är på väg mot toppen nu. Vi håller på att
dra oss ur den här ekonomiska pantbanken i fin form och vi
kommer att komma ut utan att lämna en enda oinlöst pant
kvar. Det värsta är över och man kan redan skönja slutet på
det hela. Man behöver bara hålla strama tyglar ett par veckor
till, det kommer bara att darra till lite då och då och sen
kan vi släppa efter och spotta i nävarna.
För en gångs skull ändrade han sitt program. I stället för
att gå direkt till hotellet gick han en runda mellan barerna och
kaféerna. Tog en cocktail här och en cocktail där och två tre
stycken på de ställen han träffade bekanta. Efter någon timme
kom han in i Parthenonbaren för en sista drink innan han tog
middag. Vid denna tid var han behagligt upptänd av spriten
och han var på sitt bästa och vänligaste humör. Vid bardiskens
hörn höll ett par ungdomar på med att bryta arm. En
bred-axlad ung jätte flyttade aldrig sin armbåge en millimeter men
han bröt ner varenda hand som sattes mot honom. Ljusan Dag
blev intresserad.
— Det är Slosson, sa barägaren som svar på hans fråga. Han
är den där släggkastaren från University of California. Han
har slagit vartenda rekord och till och med världsrekordet i år.
Det är en verkligt mastig bit.
Ljusan Dag nickade och gick fram till honom, satte ner
armbågen mot baren och sa:
— Ska vi göra ett försök, pojk.
Den unge mannen skrattade och de grep varandra i
händerna, till Ljusan Dags förvåning var det hans egen arm som
bröts ned till bardisken.
— Ett ögonblick, muttrade han, bara ett försök till, jag
antar att jag inte riktigt var redo förra gången.
Åter grep händerna tag i varandra. Det gick fort. Ljusan
Dags muskler gick ögonblickligen över från offensiv till
defensiv och trots allt sitt motstånd tvingades hans hand bakåt och
neråt. Ljusan Dag var förvirrad. Det hade inte varit något
trick. Skickligheten hade varit lika stor på båda sidorna. Om
någon hade varit skickligare så hade det varit han själv.
Styrka, rena råstyrkan hade avgjort det. Han beställde drinkarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
