Note: This work was first published in 1958, less than 70 years ago. Translator Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - ANDRA DELEN - Kapitel 23
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KAPITEL 23
— Men jag känner ju till en del om hela den kamp du har
fört, invände Dede. Om du slutar nu kommer ju allt det arbete
du har gjort, allting kommer ju att förstöras. Du har ingen
rätt att handla så, du kan helt enkelt inte.
Ljusan Dag var tjurskallig. Han skakade på huvudet och log
gäckande.
— Ingenting kommer att förstöras, inte ett dugg, Dede. Du
förstår inte det här affärsspelet. Det sker bara på papperet.
Fattar du inte. Var finns det guld jag grävde fram uppe i
Klondyke? Det finns ju i guldmynt, i guldtackor, i
vigselringar. Oavsett vad som händer med mig kommer guldmynten,
guldklockorna och vigselringarna att bestå. Antag att jag dog
i detta ögonblick. Det skulle inte innebära ett dyft för detta
guld. Det är fullkomligt likadant med den här situationen.
Allt jag betyder är papper. Allright! Elda upp papperen och
bränn upp mig samtidigt. Tomterna finns kvar, va? Regnet
faller på dem, plantorna skjuter rötter, träden växer på dem,
husen står kvar på dem och spårvägarna går fram mellan dem.
Affärerna finns bara på papper. Om jag förlorar mina papper
eller mitt liv går på ett ut, det kommer inte att flytta ett enda
sandkorn på dessa tomter eller böja ett enda grässtrå.
— Ingenting kommer att gå förlorat — inte en enda av
pålarna för den nya hamnen, inte en enda spik i spårvägsrälsen,
inte ett uns ånga från en färjas ångpanna. Vagnarna kommer
fortfarande att gå, vare sig jag innehar papperen eller någon
annan har dem. Floden har redan börjat flyta mot Oakland.
Folk bara rinner in. Vi säljer tomter igen. Oavsett vad som
händer med mig eller med papperen kommer trehundratusen
människor hit i alla fall. Och det kommer att finnas
spårvagnar att forsla dem med och hus de kan bo i och gott vatten
för dem att dricka och elektricitet att ge dem ljus och allt vad
som behövs.
Då hade Hegan anlänt i en bil. Genom det öppna fönstret
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
