Note: This work was first published in 1958, less than 70 years ago. Translator Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - ANDRA DELEN - Kapitel 27
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
telse och flämtade efter andan och torkade svetten ur pannan
arbetade hans snabba fantasi. Han såg den bibana som måste
byggas hit upp från dalen över betesfälten häruppe, han vägde
av och byggde den bro som måste slås över ravinen och till
slut tycktes allt detta verkligt framför hans ögon. Tvärs över
ravinen borde bruket ligga och där byggde han upp det; han
anlade också ett spel med en ändlös rad skopor som hängde i
kabeln och drogs ner av tyngdkraften och förde malmen tvärs
över ravinen till kvartskrossen. På samma sätt växte också hela
gruvan fram för honom och under honom — schakt, orter,
hissar och gångar. Gruvarbetarnas sprängskott dånade i hans öron
och från andra sidan ravinen kunde han höra krossens dån.
Handen som höll kvartsklumpen darrade och han kände ett
trött och nervöst sug i maggropen. Plötsligt förstod han vad
han behövde, en drink. Whisky, cocktail, vad som helst men
en drink. Och medan han kände detta nya och heta begär efter
sprit hörde han svagt och långt bortifrån Dedes röst:
— Kom då pullorna, pullorna pullorna, pulloma, kom då
pullorna, pullorna, pullorna.
Han förvånades över hur snabbt tiden runnit undan. Hon
hade gått från sitt handarbete på verandan och matade hönsen
innan hon gick för att göra iordning kvällsmaten.
Eftermiddagen var över. Han kunde inte fatta att han varit borta så
länge.
Åter hördes lockropet: Kom då pullorna, pullorna, pullorna,
pullorna, pullorna! Kom då pullorna, pullorna, pullorna.
Det var så hon alltid lockade på dem, först fem gånger och
sen tre. Han hade tänkt på det flera gånger. Och nu när han
tänkte på henne växte nya tankar fram som fick en stark fasa
att avteckna sig i hans ansikte. För det tycktes honom att han
nästan hade förlorat henne. Han hade inte tänkt på henne en
enda gång under dessa timmar av ursinnigt arbete och
åtminstone under denna tid hade hon verkligen varit förlorad för
honom.
Han släppte kvartsbiten, lät den glida utför skredet och
började springa uppför stigen. Han sprang fort. Vid
skogs-brynet hejdade han sig och nästan smög fram till en undan-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
