Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Hans vantro är så stor,
Att han för boleri förtänker jungfruns bror.
Leksystern sjelf kan ej väl undfly hans misstankar.
Stol, bänkar, säng och bord, allt hvad när henne vankar,
Ja, hennes kläder med samt allt hvad hon kan nå,
Det kastar han misslynt sin’ afundsögon på.
— — — — — — — — — — — — — — — —
År inte han ragal’n[1], som plågas af svartsot[2]?»
»Allt fägrings ros måst’ han väl kunna på sin nagel
Och kalla hennes hår, som sträft lik märretagel,
Guldtrådar, silkeslent och Astrilds-vidjor. Se’n
Måst’ alla stjernors ljus och gyllne solens sken
Förmörkas liksom moln för hennes ögons strålar,
Fast hon droppögon har liksom två dalkarlsskålar.
På hennes kinder måst båd’ ros och liljor gro,
Fast kindbenen se ut liksom en skållad so.
Måst’ ej korall, rubin och skarlaksfärgen blekna
Mot hennes läppars färg, lik” ålskinn? Hvem kan räkna
Allt tokot giljeqval?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
