- Project Runeberg -  Om Lars Johansson : (Lucidor den olycklige) : litteraturhistoriskt utkast /
22

(1876) [MARC] Author: Josef Linck
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


»Att haga[1] jungfrun väl, måst han ha giljekläder:
Hårlufva[2], bäfverhatt, derpå en brokig fjäder,
Som han på hufv’et bär och ligger tidt[3] på strå;
Se’n å-la-mode-band, couleur de feu, ponceau[4]
Samt andra färger mer, rynkskjortor, lingarärmar[5]
Af cambrayduk, cotton och hvad hvar elj’st med härmar
Allt utländskt lapperi. År icke det stor Borg,
När som en fattig pilt ej sådant får på borg
Och likväl prunka vill? — — — — - - —
— — — — — — — — — — — — — — —
— — — — — — Hvad kosta marknadsgåfvor,
Hvad bindbref, spela grönt[6]? Tidt är en giljar’s håfvor
Knappt, knappt fem fyrkar värd, lel[7] måst’ han spela kort;
— — — — — — — — — — — — — — —
Han måst af höflighet ju låta jungfrun vinna....
Hvad kosta nyår, jul och slikt? — — — —
— — — — — — — — — — — — — — —
(Jag spelar, fast man ej vill höra sanningsgigan.)
Den jungfruns ynn’st vill ha, han lage väl med pigan
Och mute henne bra, så bär hon brefven fram!
Skull posten ej ha lön, det vore nästan skam.»


Men trots allt detta får han ofta bara »kalfskinn» (korgen) för
sitt besvär. Så såg författaren en gång en olycklig älskare,
som ville dränka sig, men vattnet var för kallt. En annan
hade ännu märkvärdigare öden. Han tänkte dö af gift, men
då han tog det i munnen, smakade det så illa, att han
spottade ut det igen; derpå grep han till repet, för att hänga
sig, men då kom han på den tanken, att han skulle dela
samma dödssätt som tjufvarna och kastade bort det;
slutligen satte han en tre alnars lång svärdsklinga mot sitt
bröst, men då blef han rädd att hon skulle springa i
stycken och sade:

                        »’Jag har ej slik igen’;
Hängd’ henne så sin kos och lefver alltså än.»


Sist kommer i regelbundna strofer en vacker beskrifning på
äkta ståndets lycka efter alla vedermödor; den börjar med
samma ord som det förra giljareqvalet till brudgummens
broder:

»O, säll, o, trefaldt säll den, som sig väl kan skilja
Från mödsamt träldoms ok, som andra kalla gilja!
Säll är den, som en gång har lagt sitt segel ner
Och fört i önskad hamn sin båt. Densamme ler


[1] = behaga.
[2] = peruk.
[3] = ofta.

[4] = band i eldfärg och högrödt.
[5] = krås och manschetter.
[6] = en lek. 8e Rudbecks Atland, II, 539.
[7] = likväl.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:43:52 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljlucidor/0030.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free