Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Åt andras sorglig suck och höfver ej mer räddas
För böljor, vågor, vind och klippor, utan bäddas
I Astrilds svanblöt[1] dun och sofver utan sorg
Uti sin kär’stas famn som Astrilds säkra borg.
O outtalig lust, o gamman obeskriflig,
O obegriplig fröjd, o glädje som otviflig,
O fria Hymens band, o ljufva träldoms lag!
Att skrifva mer om dig är pennan min för svag.
Men dygdfullkomna fru’r, I himmelssköna fröken,
I ljufsta jungfrufolk, som dygd och skönhet öken!
Jag lägger denna skrift som eder ring’ste träl
Till edra fötter ner och bjuder så farväl.»
»L’amour m’a engendré, les sujets de la terre
Les plus beaux enfanté dans une douce guerre.
On ne me peut pas voir, ni sentir, ni toucher,
Mais bien ouir, encor mieux lI’on me peut gouter.
— — — — — — — — — — — — — — — —
Je ne vis qu’un moment, car en naissant je meurs,
Et n’ayant point de coeur, j’ai pour tombeau le coeur.
— — — — — — — — — — — — — — — —
Pour mon enfantement mon corps n’est pas de Pair,
Je tonne doucement passant comme un éclair.
Je ne saurais jamais être donné à personne,
Sans que lui qui me prend en même temps me donne.
Les belles qui sauront cette énigme expliquer
Auront & leur plaisir mille et mille baisers.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
