Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
rådsherrarnes ynnest, sköto poesin i skuggan. Så kommo
bekymren öfver styrelsens förfall och en blifvande
efterräkning. Få af den tidens maktegande, mest naturligtvis
rikskansleren, hafva fått någon anmärkningsvärdare
uppvaktning af den svenska sångmöns talförare. Vi se, att det
poetiska lifvet var en omöjlighet. Lucidor hade anlag
dertill, har försökt det och blifvit upprifven på försöket.
Det finnes två sidor i hans karakter helt nära
hvarandra, som genast springa i ögonen. Den ena är en stolthet
och sjelfständighet, som aldrig ville böja sig eller ens veta
af någon öfverman, och som kunde bli desto farligare, som
den var förenad med en benägenhet att aldrig stanna på
halfva vägar, utan drifva sin föresats till dess yttersta
konseqvens. Ty hans häftighet var stor. Den andra är ett lika
okufligt frihetsbegär. Insupet med blodet från de vilda
seglarne på hafvet, som voro vana att trotsa alla slags
eländen, stormar och faror under de ständiga krigens och
flibustierernas tidehvarf, utveckladt under ett kringirrande
ungdomslif vid universitetet och i främmande länder,
ytterligare inrotadt efter hemkomsten genom saknaden af anhöriga
och en stadgad lefnadsbana, blef detta frihetsbegär slutligen
så öfvermäktigt, att han upphöjde det till uteslutande
grundsats med förakt för samhället ända till trots och
hårdnackenhet. Han har således ej låtit leda sig af några rent poetiska
motiv, ty ett sådant medvetande fanns näppeligen den tiden,
ehuru han kan sägas vara dess föregångare, utan af sitt
häftiga lynnes drift. En annan fråga blir, om hans beslut
genast var färdigt eller om omständigheterna så småningom
förde honom derhän. Ty hvad veta vi nu om hans strider?
Det vill dock synas som om det ligger en lång
utvecklingsväg mellan den yngling, som vid hafsstranden så mildt och
menlöst besjöng sin kära, och den man, som cfteråt vände
ryggen åt familjelifvet. Kanske hade hans stolta själ kommit i
strid med samhällsandan och adelshögmodet, då han såg sig,
oaktadt han kunde mäta sig med de förnämare i lärdom och
storsinthet, omöjligen kunna öfverstiga den skranka, som då
skilde frälse och ofrälse. Vi, som till och med i våra
samfund hafva bevittnat deras olyckor, hvilkas äregirighet ej
låter sig ledas af deras ställning, kunna knappt föreställa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
