Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och farligare mått från mästaren till lärjungarne och
efterföljarne. Slutligen måste Stjernhjelms karakter äfven i sina
öfverdrifter inverka på flera kommande skalder. Den store
man, som hade sådana valspråk som »Bong mentis comes
est paupertas», »Aut philosophum aut divitem oportet vivere»
eller »Vixit, dum vixit, laetus», kunde lätt karrikeras af en
beundrande mindre lärjunge. Emellertid har Stjernhjelm
inom vår svenska kultur en plats, som hör till de högsta.
Han är en af dessa män, som oupphörligt vinna på en
närmare betraktelse. Han är vårt lysande tidehvarfs litterära
koryfé liksom Gustaf Adolf dess politiska del och kan sägas
hafva vågat och utfört lika mycket med pennan, som den
senare med svärdet.
Man har påstått, att det stjernhjelmska tidehvarfvet ej
gått vidare framåt i poetiskt afseende, derföre att alla
skalder, som kommo sedan, voro mindre än hufvudmannen. Men
så är ingalunda förhållandet. Tvärt om märker man en
utveckling, som ungefär liknar den tyska. Fastän under
förutsättning af hans diktning (hvad som också berättigar honom
att gifva sitt namn åt perioden) aflägsnar man sig så
småningom från hans uppfattning. Man bibehåller qvar efter
honom samma varma nit för språkets renhet och uppodling.
Låt vara, att man i hvardagslag talar eller skrifver tidens
rotvälska, men i bunden stil duger det icke. Man
öfversätter och kommenterar isländska fornsagor. Man bibehåller
äfven hans mindre efterföljansvärda sidor, ordlekarna,
ojemnheten, rimmeriets öfverflöd. Men en stor egenskap hos
honom har visserligen gått förlorad, den antikt manliga och
rena sinnesförfattningen. Det uppstår ett mångläseri, som
går hand i hand med den fullkomligaste brist på sann smak.
Marini föredrages framför Tasso, Ronsard framför Petrarca.
Der det ej fanns någon kritik, måste det ännu mindre
finnas någon sjelfkritik. Således händer, att äfven rikt
begåfvade författare ofta parodiera sig sjelfva. Vi nämnde,
att hos Stjernhjelm förefanns ett visst utile dulci, en viss
nykter uppfattning af poesin, förenad med en i det hela
måttfull form efter antika mönster och en hög tanke om
gskaldekonstens värde, om den blott blefve rätt tuktad och
uppfostrad. Denna riktning hos Stjernhjelm ärfves af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
