Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
En gång skrifver han:
»Then som döör, förn han döör, han döör ey, när han döör»
och
»Hur ovist —- vist alt dör.»
På ett annat ställe skall det taga sig lika grannt ut
för ögat som för örat: —
»O, o-uthtaalig lust, o, gamman o-beskrivlig,
O, o-begrijplig frögd, o, glädie som o-tvivlig,
O, frija Hymens band, o, liuve träldoms-lahg!» Etc.
Detta bruk att med bindestreck beteckna
sammansättningar, hvilket sedermera bortföll men i våra dagar
förändrats till en sträfvan att skrifva orden åtskills, alstrade en
ny slags oratorisk prydnad. Det förekommer
»vill-vall-hvälfvand siö», »sveft-vest-darrand skijn», »hiert-kvaf-ängslig
pust», »tin kysk-dygd-ädla krop», »skijn-vijs-likt», ända till
»svan-hvijt-snö-marmor-skiöna arm». I synnerhet var det bra
om man med dylika grannlåter kunde utsmycka öfverskriften
till poemen.
Men lika sorgfälligt som sådant uppsöktes i och för
diktionen, lika vårdslöst och inkonseqvent förfor man med
språkets syntax, grammatik och stafning. Låt vara, att
mycket får tillräknas Andersins slarfviga upplaga, men till
räckligt åter står, som ojäfaktigt bevis på huru lättfärdigt
Lucidor handskats med de språkliga formerna. Vi fästa
oss ej vid de slagg apostroferingar, som då voro vanliga,
såsom: fog- ok lagar (= fogar och lagar), vij vill- ok
valla här, lättie- ok kättian, när täkk- mäd skiönheet blandat
(= när täckhet med skönhet blandat sig), äfvenså, ehuru
ordens slutändelser äro olika: styrck-frögdar (= styrker,
fröjdar), lillj- nelk- ok rosor (= liljor, nelker och rosor).
Lägg härtill morgon’n i bestämd artikel. På lika sätt
använde man helt obesväradt i skrift en synkope, som det
nu skulle anses simpelt att begagna i en konversation, t. ex.:
föllian (= följa honom), sik’na (= se henne), hanna (= han
henne), går’e (= går det). Då man skref ledo taf, bevisar
det att man ännu ej lärt sig den rätta förkortningen och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 15:43:52 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ljlucidor/0101.html
