Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Af de andra sångerna känna vi redan tre: »Skulle iag sörja,
då vore iag tokot» och den vid utresan, som begynner »Så
måste iagh digh, kiärste vänn, förlåta». Den tredje står
först i samlingen och är troligen äldst. Den består af en
samling stoiska sentenser på ett virtuosmessigt språk och
utgjorde väl någon poetisk öfning i Upsala. Början lyder:
»Hvarföre skal iag mig med sorger qvälia?» Columbus har
skrifvit en liknande, »Hvad är det åt, att jag mitt sinne
qväljer» (se hans »Odæ Sueticæ», X., med öfverskrift
»Naturlig dödsbetraktelse» intagen hos Atterbom), i
skaldevärde Lucidors betydligt öfverlägsen. Sedan nu alla dessa
sånger blifvit afräknade, återstå för vår granskning endast
två dryckesvisor och sju kärleksvisor, dock dessförinnan
måste vi göra en väsendtlig anmärkning.
Man har visserligen medgifvit, att Lucidor begagnat en
omvexlande och liflig, ja, ibland konstmessig meter, men
man har äfven påstått att han går miste om denna formella
förtjenst, just derföre att han öfverdrifvit den och gjort den
osmaklig. Det är ej nog med rimmen i slutet af hvarje
rad, utan de förekomma midt uti raderna och upplösa
derigenom tankens rytmiska behag till en, som Atterbom icke
oäfvet kallar, på samma fläck fortgående slängpolska. I bästa
fall märker man dem ej, tills de här och der störande
uppfattas af örat. Vi bestrida ej det fullkomligt berättigade i
anmärkningen, men man borde å andra sidan besinna, att i
språkets då varande tillstånd en sådan virtuositet måste
förefalla högst beundransvärd. Den tröga svenskan behöfde framför
allt upparbetas för musernas fria lekar, och hvarje tungomål
och litteratur har i sin början egt sådana rena formvirtuoser,
som gjort sin stora nytta, men äfven lockat verkliga skalder
till rimförkonstling. Dock drabbas icke Lucidor så tungt
af förebråelsen, ty man har ej uppmärksammat, att, hvad
som i hans poem tager sig illa ut för örat vid uppläsningen,
kan taga sig helt annorlunda ut vid musiken. Olyckligtvis
känna vi ej nu till hans melodier, men sjelf har han
uppgifvit sig hafva komponerat visor, och för öfrigt har väl
han som så mången annan satt nya ord till redan brukliga
melodier. Det är en ny sida af hans begåfning. Hans
sångers hela struktur hänvisar tydligt på, att de äro ämnade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
