Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att sjungas, ända derhän att på vissa ställen (»Ich liebe
dich» etc.) da capot finnes utsatt i texten. Poemen skola
således egentligen sjungas eller — om vi få begagna
uttrycket — halfsjungas. De nu för oss öfverflödiga rimmen
kunna då beteckna tonfallen eller ackompanjemanget. Öfver
hufvud taget har poesi och musik, innan de uppdrefvos till
konster, räckt hvarandra handen till menniskornas nöje.
Men derigenom blir det också svårt för oss att rätt
uppfatta skaldestycken, som förlorat en del af sin naturliga luft.
Till och med Bellmans rykte har i någon mån lidit deraf,
och det vore orättvist att ej beakta saken hos Lucidor, som
har äran likna honom häruti som i åtskilligt annat.
Då vi jemfört honom med Bellman, har det icke skett
helt godtyckligt för att närma honom till en skald, hvars
namn är så stort, att det är en heder att stå till och med
i dess skugga. Det är nemligen ett faktum i den svenska
litteraturen, att Lucidor är Bellmans föregångare.
Hammarsköld sjelf har medgifvit, att »man i alla hans bacchanaliska
qväden märker en aflägsen gryning till det egna genialiska
skaplynne, som sedermera med fulländningens glans
framstrålade i de bellmanska dryckesvisorna». I visan »Kom, kiäre
bröder, kom» hafva vi ju — Lucidors originalitet ostörd —
en hel bacchiscen i deras anda framför oss. Skalden
uppmanar sina kära bröder till ett gladt lag och att slå bort alla
sorger. Han ropar åt drängen, att, om han vill undvika bas,
skölja ett glas åt honom i baljan. Men i sällskapet
kontrasterar mot de öfriga en »jungru gran» gosse, som ej är så
van att dricka och sitter tyst. »Drick hin lilla flikkans skåhl,
som boor i nästan gåhl» tillropar honom poeten, och sedan han
enligt bruket i stående ställning druckit skålen och tryckt
en kyss på glaset, utbrister ett ursinnigt jubel. Värden
framsätter två å tre pipor tobak per man, och för att ölet
bättre skall smaka lutar man sig åt väggen och bolmar, så
att röken står som ett töcken upp i taket (de då varande
källarrummen voro små). Sedan dobblas med tärning och
kort (»trij på ra»). Poeten vinner. »Rundadinellula!» Allt ölet
är nu utdrucket till sista droppan, men se, se, vinet spritter
i stället upp och ner i bägaren. Den stackars ynglingen,
som tycker att det kunde vara nog, får en ytterligare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
