Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Ge mig ett handslag, Saxon!» sade han. »Vi ä’
ju alldeles som gamla vänner, eftersom vi ha haft
samma slags förfäder.»
Med glänsande ögon följde Saxon uppmaningen,
och de skakade högtidligt hand med varandra.
»Det var då riktigt underbart att vi bägge
härstamma från gamla amerikanska släkter», sade
Saxon halvhögt. »Och är n i inte anglosaxer, så
har det väl aldrig funnits någon sådan. Det syns
ju på ert hår, edra ögon, er hudfärg — allting.
Och slagskämpe är ni också.»
»Jag tänker att alla våra förfäder va’
slagskämpar när allt kommer omkring. Det föll sig alldeles
naturligt för dem, och de va’ ju tvungna att slåss
för att komma någonstans.»
»Hvad är det ni bägge tala om?» avbröt nu Mary.
»De ha blivit tusan så förtroliga på den korta
stunden», sade Bert. »Man skulle kunna tro att de
ha varit bekanta en hel vecka.»
»Å, vår bekantskap sträcker sig längre tillbaka
än så», förklarade Saxon. »Innan vi hade kommit
till världen, vandrade våra förfäder tillsammans över
prärierna.»
»Medan edra förfäder väntade på att järnvägen
skulle bli byggd och alla indianer utrotade för att
d e skulle våga ge sig av till Californien», fortsatte
Billy. »Vi ä’ äkta vara vi, Saxon och jag — det
kan ni svara var och en som frågar.»
»Å, jag vet just inte det», inföll Mary skrytsamt.
»Min far dröjde efter för att kämpa i
inbördeskriget. Han var trumslagare. Och det var därför han
kom så sent till Californien.»
36
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
