Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kvinnan över randen till den förrädiska sluttningen.
I detsamma trängde tre till av hennes försvarare
fram genom buskarna.
Billy hade emellertid fört Saxon i säkerhet bakom
bordet vid bänken. Den upphetsade Mary tycktes
vilja klänga sig fast vid honom, men han skickade
henne bort till Saxon.
»Kom an, era bönhasar!» skrek Bert till de
nyanlända, högröd i ansiktet och med ögonen
gnistrande av vrede. »Kom an, ert usla pack! Tala inte
om Gettysburg! Vi ska nog visa er att inte alla
äkta amerikanare ä’ döda än!»
»Håll munnen, Bert! Vi ska väl inte ställa till
kra-kel här i flickornas närvaro!» brummade Billy, som
behöll sin position framför bordet. Han vände sig
därefter till de tre försvararna, som stodo helt
förbluffade över att icke se till någon att försvara. »Gå
vidare, vänner! Vi vill inte veta av något gurgel.
Ni ä’ på orätt spår. Vi ha ingenting med det stora
slagsmålet att göra. Och vi vill inte slåss —
begriper ni det?»
De tre stodo där med tveksam uppsyn, och Billy
skulle kanske ha lyckats avstyra en
sammandrabbning med dem, om icke den som rullat utför
gräs-sluttningen just valt detta olyckliga ögonblick för
att uppenbara sig på nytt, mödosamt krypande på
händer och knän och med blodet rinnande över
ansiktet. Bert rusade fram och knuffade ned honom
igen, och nu rusade de tre med vilda skrik mot
Billy, som slog, bytte ställning, hukade sig ned och
slog, och bytte så återigen ställning innan han slog
för tredje gången. Hans slag voro säkra och hårda
57
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
