Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Låt bli det!» skrek Billy till den som beredde sig
att följa anvisningen. »Annars kommer jag ner och
klår er. Det är slut med slagsmålet nu, begriper
ni? Riktigt slut, och alla ä’ goda vänner igen.
Skaka hand och var sams! Ni ha tittat för djupt
i glaset bägge två. Nå — det var rätt — räck mig
handen, så ska jag hjälpa er upp!»
Då de gingo ifrån dem, sågo de dem skaka hand
med varandra och borsta av varandras kläder.
»Det tar snart slut med bråket», sade Billy
småskrattande till Saxon. »Jag känner dem, jag.
Slagsmål är ett nöje för dem. Och det här väldiga
kra-kelet gör bara tillställningen så mycket festligare i
deras ögon... Nå, vad var det jag sa’? Titta dit
bort till det där bordet!»
Ett helt sällskap flämtande män och kvinnor med
tillrufsat hår skakade ivrigt hand med varandra.
»Kom nu och låt oss dansa!» ivrade Mary och
drog de andra med sig bortåt paviljongen.
Överallt i hela parken såg man de stridande skaka
hand med varandra och bli vänner igen, och vid
förfriskningsställena i det fria trängdes törstiga
kunder.
Saxon höll sig mycket nära intill Billy. Hon var
stolt över honom. Han kunde slåss, men han kunde
också undvika krångel och bråk. Det hade han
försökt hela tiden. Och ständigt hade omsorgen om
henne och Mary varit hans främsta tanke.
»Ni är en modig man», sade hon till honom.
»Å — det där är inte värre än att ta en
sockerbit från en barnunge», svarade han avböjande. »De
tycka bara om att hålla väsen. De förstå sig inte
60
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
