Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Detta underförstådda löfte om fortsatt
bekantskap kom Saxon att spritta till av glädje.
»Nå», sade han, då de närmade sig hennes
bostad, »vad ska’ ni ha för er om söndag?»
»Ingenting. Åtminstone har jag ingenting
uppgjort till dess.»
»Vad säger ni om att göra en åktur med mig
utåt bergstrakterna den dagen?»
Hon svarade icke genast, och ett ögonblick
plågades hon som av en mardröm vid minnet av sin
senaste utfärd i vagn — hur förskräckt hon varit
och hur hon hoppat ur vagnen och sedan nödgats
gå miltåls till fots i mörkret i tunna skor, vilkas
sulor ej kunde skydda hennes fötter från att såras av
minsta sten. Men plötsligt genomsvallades hon av
en mäktig glädje — han som nu gick bredvid
henne var en helt annan man än den som då körde
för henne.
»Jag är alldeles förtjust i hästar», sade hon. »Jag
tycker nästan mer om dem än om dans, fastän jag
har haft mycket litet med dem att göra. Min fajr
brukade rida en stor rödgrå nummerhäst. Han var
kavallerikapten, ser ni. Jag hair aldrig sett honom,
men jag tycker mig ändå alltid se honom i sadeln
på sin stora häst med skärp om livet och sabel vid
sidan. Min bror George har sabeln nu — men bror
Tom, som jag bor hos, säger att den egentligen är
min, därför att den inte har tillhört hans far. De
ä’ bara mina halvbröder. Jag var enda barnet i min
mors andra äktenskap. Och det äktenskapet var
99
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
