Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vandring över slätter och berg och öknar till
solnedgångens land invid havet. Och ofta drömde hon
om de arkadiska tider, då de icke bodde i städer
och icke hade något bråk med fackföreningar och
arbetsgivarassociationer. Hon kom ihåg de gamlas
berättelser om hur var och en var sig själv nog —
hur de hade jagat eller uppfödt djur till slakt för
eget behov, hur de hade odlat sina egna grönsaker,
varit sina egna smeder och snickare, förfärdigat sina
egna skodon — ja, och spunnit garnet till tyget i
sina kläder. Och hon tyckte sig se Toms tankfulla
uppsyn då han hade talat om sin dröm att kunna
få fritt bryta mark.
En farmares liv måste vara skönt, tänkte hon.
Varför skulle folk bo i städer? Varför hade tiderna
förändrats? Om det funnits tillräckligt att leva av
i forna dagar — varför var det inte så också nu?
Varför skulle männen behöva kivas och gräla och
strejka och fäkta bara för att få arbete? Varför
fanns det inte arbete för alla? Samma förmiddag
— hon ryste när hon tänkte på det — hade hon
sett ett par fattiga stackare på väg till sitt arbete
bli överfallna och slagna av strejkare — män som
hon kände till utseendet och somliga till och med
till namnet, emedan de bodde i grannskapet. Det
hade händt alldeles utanför, tvärs över gatan. Det
var grymt, rent av förskräckligt — ett dussin
karlar som överföllo två. Det hade börjat med att
barnen kastat sten på de bägge trashankarna och
svurit åt dem på ett sätt som var alldeles otillbörligJt
för barn. Polisen hade slutligen skyndat till med
dragna revolvrar och strejkarna togo sin reträtt in
259
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
