Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i husen och genom de smala prången mellan dem.
En av de överfallna fördes sanslös därifrån i
ambulansvagn, den andre hade med järnvägspolisens
hjälp ledsagats till verkstäderna. Över honom hade
Mary Donahue, stående på sin trappa med sitt barn
på armen, öst ut så många ohyggliga okvädinsord,
att Saxons kinder glödde av blygsel. På
trappaf-satsen till huset bredvid hade hon sett Mercedes stå
och betrakta det råa uppträdet med ett underligt
leende på läpparna. Hon tycktes vara mycket ivrig
att få se alltsammans och hennes näsvingar flämtade
häftigt. Saxon hade med häpnad lagt märke till
att gumman tycktes vara utan all oro, endast nyfiken.
Till Mercedes, som var så vis i fråga om kärlek,
vände sig Saxon för att få förklaring över hur det
var fatt med världen. Men den gamla kvinnans
idéer rörande industriella och ekonomiska saker voro
minimala och osmakliga.
»Jaja, min söta vän, det är mycket enkelt. De
flesta människor ä’ födda dumma. D e bli slavar.
Ett fåtal ä’ födda intelligenta. De bli de andras
herrar. Gud har väl skapat dem så, förmodar jag.»
»Men hur kunde Gud tillåta det förskräckliga som
hände på andra sidan gatan i dag?»
»Jag är rädd att han inte intresserade sig för det»,
sade Mercedes småleende. »Jag tvivlar på att han
ens visste någonting om det.»
»Jag var halvt ihjälskrämd», förklarade Saxon.
»Det gjorde mig riktigt sjuk. Men ni, Mercedes
— ni betraktade hela uppträdet så lugnt och
käll-blodigt som om det tilldragit sig på teatern. Jag
såg er.»
260
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
