Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hon under sömnen upp ur sin säng och gick
sökande omkring i rummet — och bägge gångerna
vaknade hön vid att hon stod framför sin mors
dragkista, där barnkläderna voro nedlagda. I sådana
stunder sade hon i tysthet till sig själv: »Jag hade
ett barn en gång». Och hon sade det högt, då hon
satt och såg hur barnen lekte på gatan.
En dag kom hon att i en spårvagn på Åttonde
gatan sitta bredvid en ung mor, som höll ett jolh
rande litet barn i sina armar. Och Saxon sade till
henne:
»Jag hade ett barn en gång. Det dog.»
Den unga modern såg på henne, spratt till och
tryckte barnet närmare intill sig som i ett slags
svartsjuk rädsla. Men hon veknade och sade:
»Så synd om er!»
»Ja», sade Saxon och nickade, »det dog.»
Hennes ögon fylldes av tårar, och det tycktes ha
gjort henne godt att tala om sin sorg. Men hela
dagen led hon sedan av ett nästan överväldigande
begär’ att berätta om den för hela världen — för
kassören inne på banken, för den gamle
vaktmästaren hos Salingers, för den blinda kvinnan som
leddes av en liten gosse och spelade på handklaver
— ja, varenda människa utom för polisen.
Polismännen hade blivit någonting nytt och förskräckligt
för henne. Hon hade sett dem döda strejkarna
lika skoningslöst som strejkarna hade dödat scabs.
Och i olikhet mot strejkarna hade de till yrke
att döda folk. De kämpade inte för att få
arbete. De skötte bara sin tjänst. De kunde ha tagit
fångar den där dagen i hörnet vid hennes trappa.
293
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
