Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men det gjorde de inte. När hon mötte en av dem,
drog hon sig nästan omedvetet utåt kanten av
trottoaren för att komma så långt ifrån honom som
möjligt. Hon resonerade icke över det, men mäktigare
än allt annat var känslan av att de representerade
någonting som var fientligt mot henne och hennes.
Vid hörnet av Åttonde gatan och Broadway stod
hon en stund och väntade på spårvagnen för att
fara hem. Poliskonstapeln där i hörnet kände igen
henne och hälsade. Hon blev så blek att till och
med läpparna vitnade och hennes hjärta slog så
häftigt att det gjorde ondt. Och ändå var det bara
Ned Hermansson — fetare, bredare i ansiktet och
med muntrare uppsyn än någonsin. Han hade suttit
på bänken midt emot hennes under tre terminer i
skolan. Och en termin hade de bägge varit
monitorer för kriaböckerna. Den dagen då krutfabriken
sprang i luften vid Pinole och varenda fönsterruta
i skolan krossades hade de icke deltagit i den
pani-ska rusningen ut. Bägge stannade inne, och dent
hetlevrade rektorn hade sedan fört dem från det ena
klassrummet till det andra och förevisat dem som ett
efterföljansvärdt exempel för de fega kamraterna,
varjämte de belönades med en månads extra
ledighet från skolan. Och sedan hade Ned Hermansson
blivit polis och gift sig med Lena Highland, och
Saxon hade hört att de hade fem barn.
Men trots allt detta var nu Ned polis — och
Billy var strejkare. Skulle inte Ned Hermansson
en dag kunna klubba och skjuta ned Billy alldeles
som de andra poliserna klubbade och sköto ned
strejkarna bredvid hennes trappa?
294
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
