Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
enda gång förlorade hon sin självbehärskning. Han
hade varit vid synnerligt obehagligt humör, och
till sist kom han med en orättvis snäsa som sårade
henne för djupt.
»Vem talar du till?» utbrast hon häftigt.
Han satt där mållös och skamsen och kunde
endast stirra på henne. Hon var kritvit av harm.
»Var god och låt bli tala till mig så där vidare,
Billy!» sade hon i befallande ton.
»Å — kan du inte ha överseende med en smula
dåligt lynne?» mumlade han halvt urskuldande och
halvt trotsigt. »Gud ska’ veta, att jag har fått
tillräckligt att fundera på för att kunna bli retlig.»;
Sedan han gått hemifrån kastade hon sig på
•sängen och grät som om hennes hjärta ville brista.
Ty hon, som så fullkomligt kunde ödmjuka sig i
kärlek, var en stolt kvinna. Endast den stolte kan vara
verkligt ödmjuk, och endast den starke kan känna
fullkomlig mildhet. Men vad tjänade det till,
frågade hon sig själv, att vara stolt och modig och
rättrådig, när den ende i världen som betydde
någonting för henne släppte av sin stolthet, sitt mod
och sin rättrådighet och lät henne lida det svåraste
av deras gemensamma bekymmer?
Och nu — liksom hon ensam hade burit den
djupare sorgen över förlusten av deras barn, så
måste hon också ensam möta en annan och på sätt
och vis ännu svårare personlig prövning. Måhända
älskade hon icke Billy mindre än förut, men hennes
känsla för honom hade ej längre samma stolthet,
samma förtroende och tillit. Den hade i stället
genomsyrats av medlidande — ett medlidande av den
325
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
