Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att visa, att hon hade legat vaken för hans skull.
Det var icke lätt för henne. Hon knöt sina händer
så hårdt, att naglarna lämnade märken efter sig i
huden, och hennes kropp var alldeles stel tack vare
hennes ansträngning att behärska sig. Aldrig hade
han kommit hem i ett så eländigt tillstånd som nu!
»Saxon», sade han med hes röst. »SaxonI»
Hon rörde på sig och gäspade.
»Vad är det?» frågade hon.
»Vill du tända ljus? Mina fingrar ä’ alldeles stela.»
’Hon gjorde som han begärde, utan att se på
honom. Men hennes händer darrade så häftigt, att
lampglaset slog emot kupan och tändstickan
slocknade.
»Jag är inte drucken, Saxon», sade han i mörkret
med en skymt £.v munterhet i sin tjocka röst. »Jag
har bara haft ett par tre skakningar — av rätta
sorten.»
Hennes nästa försök med lampan lyckades. Så
vände hon sig om för att se på honom och skrek
till av förskräckelse. Hon hade ju hört hans röst
och visste att det var Billy, men för ögonblicket
kunde hon icke känna igen honom. Det där
ansiktet hade hon aldrig sett förut. Det var uppsvullet,
fullt med skråmor och skiftade i alla möjliga
färger — icke ett enda drag föreföll henne bekant.
Det ena ögat var alldeles igensvullet, det andra
tittade fram i en smal springa mellan blodrödt kött.
Ena örat tycktes ha förlorat det mesta av sin hud.
Hela ansiktet var som en uppsvälld massa. Hans
högra kind i synnerhet, den var två gånger så tjock
som den vänstra. Inte undeiligt att hans röst var
328
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
